Men ändå, nog är det irriterande med människor som svänger sig med sanningen lite hur som det passar för stunden. Samtidigt som det nästan kan vara lite komiskt, för när man väl lär känna en människa tillräckligt bra så ser man ju när lögnen kommer, små tecken som tonfall, blickar, gester.
Jag flinar lite för mig själv, inombords, och tänker att nu ljuger du allt för mig.
För jag vet...
Jag vet vad sanning är.
8 kommentarer:
Visst märker man oftast när någon ljuger. Ärlighet är viktigt för mig. Borde vara det för dem flesta...
Fniss.. jodå, en som luras får ha allt ha ett bättre minne än andra.
Visst får man ana ett visst mönster då lögner presenteras..lite avslöjande faktiskt.
Må gott /bea
Man lär sej ganska snart vilka man kan lita på...och vilka som vänder kappan efter vinden!! Ibland svider det också, att inse att man trodde på någon...
Kram kram
Hm, jag är nog lite av en lögnare ibland. Eller jag kanske justerar sanningen lite...
/ Mien
Hmm...som när svärmor bjöd på saltkött och jag, väluppfostrad som jag tycker mig vara, sa 'Vad gott...' och hon svarar "Det tycker du ju inte..." Sanningen är svårare än man tror...//Hanna
Znogge: Visst är det underbart med ärliga människor!
Bea: Vad det gäller en del människor blir det väldigt uppenbart när de ljuger!
Rigmor: Det kan göra mycket ont!
Mien: Ha, ha! Alla drar nog en nödlögn någon gång, men när lögnerna blir vardag, då har man problem.
Hanna: Jag kan se det framför mig :D Sanningen kan vara mycket svår, och alla drar nog en nödlögn någon gång, eller åtminstone svänger lite på sanningen. Men när man inte längre vet vad som är lögn och sanning, då är man illa ute!
Jag försöker vara ärlig i allt, om jag inte kan säga sanningen så håller jag tyst.
Ninja: Det är en bra strategi tycker jag!
Skicka en kommentar