Jag tänker på den kommande helgen. GGN, världens största endurotävling, mitt mansfolk, må de komma hela hem, må brutna nackar och nyckelben hålla ihop. Hur mycket tur kan en människa ha? Kan man förbruka sin tur?
Är svaret ja, då vet jag någon som ligger risigt till...
Så springer mina tankar runt medan vinden rycker och drar och håret har återigen slitit sig från sin förtöjning, handskarna fastnar i slånbärsbuskarnas taggar och från havet doftar det salt.
Det är november på ön.
9 kommentarer:
Aj, aj, aj! Det blir säkert ett och annat blåmärke kan jag tänka mig.
Hoppas att du får hem ditt manfolk friska och glada över en trevlig tävling där i leran på Tofta skjutfält. Fast det är visst inte så lerigt i år?
Har alltid tyckt SÅ mycket om dina bilder från de där tävlingarna. De har nåt speciellt...!
Håller tummarna för att allt slutar bra!
Varma halvt om halvt storm och regn-hälsningar/SoF
Åh Åsa, du fångar med fantastiska bilder som alltd. Och med ord som går rakt in i hjärtat.
Nej, jag tror inte på förbrukad tur. Ditt manfolk kommer hem. Säkert med et och annat blåmärke och adrenalinstinna. Men de kommer hem. Något annat finns inte.
Jag tycker så mycket om att följa årstiderna på ön genom din lins och via dina ord. Fridfullt.
Och du, tack för att du finns kära vän. Vi har vandrat sida vid sida här i bloggvärlden ett bra tag nu och det känns så tryggt att ha dig där vid min sida. Alltid med en öppen famn, så klok och lugn. En bloggsyster jag uppskattar så otroligt mycket. Och tack för styrkekramarna de där dagarna efter branden hos oss. De värmde och skänkte kraft. Så lite som betydde så mycket. Tack fina Åsa.♥
Kram Lotta
Du...nu tänkte jag till...och bara inte en gång...För hur ofta tänker man på de som finns i närheten?? Har själv åkt motorcykel. I många år, men på landsväg, mest...Nu när två av min barn gör detsamma, näe, jag mår inte bra när jag vet att de är ute på vägarna, mina barn...
Önskar dej en skön helg, att allt går väl, och att ni får några solglimtar också på er ö!!
Kram kram
Ser ont ut men bilderna är fantastiska!
Önskar en trevlig helg!
Det är bättre med hästar.....
Detta var ju rena poesien, vilka ord. Jag hoppas det slutade bra.
Hittade hit från Znogges blogglista, fastnade för dina vackra bilder och eftertänksamma ord.
Nej, jag tror inte att man kan förbruka sin tur. Vissa lever livet lite mer på kanten, där blir konturerna skarpare och gränserna mellan liv och död står svart och vitt.
Tack för att du fick mig att tänka till lite.
Skicka en kommentar