måndag 12 november 2012

Saknad

Lyssnar på bästa Lasse, denna fantastiska ordkonstnär, och drabbas som alltid utav vemod.



Tänker på livet, 
drömmar och saknad.
Saknad som kan göra så ont,
saknad som man inte vet om förrän man får vittring
 och står nära inpå.

Hopp om att allt ordnar sig tillslut.
Att livet har sin gång, att vi vaggas än hit, än dit.

Att vi seglar på ett hav
med blicken mot horisonten.

Kanske når vi dit...

5 kommentarer:

Ingrid sa...

Du är ju en riktig poet Åsa!

Så vackert du beskriver vemodet och längtan efter det som var och längtan efter det som kanske kommer.

Ninja sa...

Vittring på saknad....så fint beskrivet. För det är ju så det är, något påminner om någon och så är man där, uppslukad av saknaden.

mammaxtre sa...

Du kan konsten att skriva vackert!

Sköt om dig!

Znogge sa...

Bara så fint men ändå sorgset...

Helens Universum sa...

Jag älskar poesi! Blir alltid påmind om det då jag läser något vackert! Din text berörde mig verkligen. Så fint!
Kram Helen