Vissa har man alltid en stund över för...

Det är ju lite mycket den här veckan, mycket arbete och lite ledighet om jag ska vara tydlig. Men vissa saker får ändå plats, som min ridlektion på tisdagskvällar med bästa hästarna, bästa tjejgänget och bästa ridfröken.

Mycket glädje,värme och omtanke. Lite allvar, en del prestation, men utan alltför allvarlig ångest.

Och Bark, han är bättre än någonsin, hur i all världen ska jag kunna förvalta detta?

Nästa inlägg lovar jag ska handla om något annat än hästar :)

Arbete väntar.

Ska man ta en vecka med arbete, arbete och ännu mera arbete så är november ett perfekt val. Idag samlar jag kraft, borrar ner huvudet och sedan är det väl bara att åka med antar jag.

Efter 41 år av sökande.

Jag tror bestämt att jag föddes med ridbyxor och ridhjälm, men min mamma tappade bort grejerna när hon åkte hem från BB. 

Jag o Bark på Gannarve gård. Foto: Sara Janson

Jag har letat och letat febrilt under alla år, ovetande om vad det var jag egentligen letade efter, det tog 41 år innan jag hittade vad jag sökte...

Vintervila i trädgården

Nu går trädgården i vintervila. Det hänger några Ingrid-Marie kvar i äppelträdet och lite löv har inte fallit offer för gräsklipparen ännu, men i övrigt är det vila, och det känns faktiskt helt okej med trädgårdsuppehåll.

Nu kan jag ägna mig åt att smida planer inför nästa års växtsäsong. Fundera på vad som gick bra, och vad som gick mindre bra och kanske att jag tar mig samman och städar upp i trädgårdsförrådet, vilket kräver sin insats, för det har trängt in lite andra föremål i detta förråd, föremål som inte är trädgårdsrelaterade om man säger så... Hmmm....

Saknad

Lyssnar på bästa Lasse, denna fantastiska ordkonstnär, och drabbas som alltid utav vemod.

Tänker på livet, 

drömmar och saknad.

Saknad som kan göra så ont,

saknad som man inte vet om förrän man får vittring

 och står nära inpå.

Hopp om att allt ordnar sig tillslut.

Att livet har sin gång, att vi vaggas än hit, än dit.

Att vi seglar på ett hav

med blicken mot horisonten.

Kanske når vi dit...

Avslöjad

- Vi luktar vart du varit. Sa herrn i huset. 

Och det är ju bra, så jag inte behöver bli oskyldigt anklagad för något.

Jag ramlade...

Jag ramlade fullkomligt in i november, denna burriga, mörka månad. Vart tog oktober vägen? Känns som jag tappat bort en hel månad!

Södra Kustvägen Klintehamn,  Donnerska huset (men vårt vackra bibliotek) till vänster.

November är månaden då man får ta sig i kragen och masa sig ut för att finna ljuset, för väl ute med långfillingar på och goaste mössan neddragen över öronen är det rätt okej ändå.

Det hänger ännu kvar lite tappra löv på träden trots att frosten nypt till både en och två gånger. Jag drar en vända med gräsklipparen och hackar sönder de blad som fallit, det är den lates lott, att förenkla det som förenklas kan och därmed har jag rationaliserat bort lövräfsning från min agenda.

Det gick ju bra!

En lång dag var äntligen till ända. Jag sa till någon - Om jag visste att det gick bra, då skulle jag kunna njuta.

 

Men när jag inte vet, då blir det en lång dag mellan hopp och förtvivlan som jag absolut inte skulle vilja vara utan, för mitt i all oro så älskar jag ju Gotland Grand National, världens största endurotävling.

Det gick bra igår, mansfolket gick i mål. Hela, glada och mycket nöjda. Jag kunde sänka mina axlar minst ett par decimeter, nu behöver jag ingen mera spänning på ett par veckor, minst.

Och vem jag har lyckats fånga på bild, det har jag ingen aning om.

Förbrukad tur?

Vinden rycker och drar. Jag stoppar ner mina hårtestar som olydigt slitit sig loss från min väl neddragna mössa. Vinden, älskad och hatad.

Jag tänker på den kommande helgen. GGN, världens största endurotävling, mitt mansfolk, må de komma hela hem, må brutna nackar och nyckelben hålla ihop. Hur mycket tur kan en människa ha? Kan man förbruka sin tur?

Är svaret ja, då vet jag någon som ligger risigt till...

Så springer mina tankar runt medan vinden rycker och drar och håret har återigen slitit sig från sin förtöjning, handskarna fastnar i slånbärsbuskarnas taggar och från havet doftar det salt.

Det är november på ön.

Inget för den pryde

Egentligen hade jag tänkt skriva något helt annat... Men det blev så dråpligt...

Jag hade tappat namnet på blomman i bilden (som är en rosenskära) och sökte i Googles bilder på ettåriga blommor och... Ja, ibland undrar man... Ja, ni får titta själva och se vad för bild som kommer upp först, om ni törs!
Hur tänker en del människor egentligen?

Tankar om livet

Idag tänker jag på människor nära som faller ner i ett stort svart hål utan botten. Människor nära som får ofattbart svåra beslut som det inte går att gömma sig för.

Jag tänker på hur viktigt det är att leva här och nu, att göra saker som skänker glädje och ro i själen.

För om vi en dag faller ner i ett bottenlöst svart hål, kanske det tar lång tid innan vi ser ljus igen.

I den stunden kommer vi att behöva leva på den energi vi samlat under de dagar vi gick i ljus.

Tänk glädje, även i det lilla, det finns oftast där, bara vi vill se.

Hösthallon, bästa bäret!

Om du frågar mig, så säger jag hösthallon. Vad frågan var? Vad som är det enklaste, godaste och tacksammaste man kan odla i bärväg naturligtvis.

Ingen mask, bara mängder med stora, röda, söta, smarriga bär. Tänk er hallonsylt, hallonpaj, rårörda hallon till kladdkakan. Eller varför inte plocka en skål och trycka i dig på studs.

När skördetiden är slut är det bara att klippa av samtliga grenar längsmed marken och nästa vår kommer det upp nya skott som kommer att bära nya skördar. Så enkelt!

Hållhaken? Ja, ja, det finns alltid ett ... men...

Rotskott, man får gräva rotskott om man inte vill att hallonen ska breda ut sig hej vilt, men vad gör väl det. Lite motion har ingen dött utav.

Efterlyses, smarriga äppelrecept!

Äpplen, äpplen, äpplen... Jag terroriserar min omgivning med äpplen i alla dess former.

Det är lite grann som löss i skolan, antingen har ingen eller så har alla, och frågar man om någon vill ha, så ser alla lika förskräckta ut.
- Nej tack du, jag har nog med mina egna, väser dom mellan sammanpressade läppar.

Paj, kakor, mos, packade i kartong inför den långa vintern och nedfrusna i små bitar. Resterna hamnar på trädgårdslandet.

Vilket är ditt bästa äppelrecept? Om du orkar och har lust får du gärna dela med dig, för det är som om jag aldrig kan få nog av smarriga äppelrecept!

Att livet kan vara så gott!

13 plusgrader, vindstilla och sol, en eftermiddag i slutet av oktober. Träden är färgade i gult, rött och orange, havet är stilla, kan ni se det framför er?

Foto på Bojen lånat från Gannarves hemsida, Fotot är taget av Lovisa Berlin.

Där längsmed stranden rider jag på Bojen, tillsammans med bästa sällskapet som tänkas kan, det är som om det inte vore verkligt, att livet kan vara så gott.

Katastroftänk

Funderar skarpt på att lägga ner det här med katastroftänkande. Känns som om det tar mer än det ger på något vis...

Två soldater

Som jag väntat, och äntligen blev det min tur, att få låna Roslund och Hellströms nya bok "Två soldater" från biblioteket. Så nu har jag läst när jag lagat mat, framför tv´n, bakom tv´n, på toaletten, i bilen på väg till jobbet... Eller, inte riktigt så mycket kanske, men mycket läsning har det blivit.

Kanske är det inte Roslund och Hellströms bästa, med det menar jag att deras tidigare böcker varit helt magnifika, och att Två soldater är bra, riktigt bra.

Du sparkas in i en värld så nära, men ändå så oerhört långt bort. En värld där kärlek och brödraskap får en helt ny innebörd. En värld där kvinnor är horor, en värld fylld av frånvarande pappor och egenhändigt skrivna regler, en värld jag önskade inte fanns.

Här finns det inga lyckliga slut och skratten är långt, långt borta.

Läs den och bli berörd.

Gannarve gård i höstskrud

 På jakt efter en höstbild till Gannarves hemsida...

Nybakat

Kan det bli något klokt utav denna grå-bruna kladdiga klump som mest liknar... Nej, ni ska slippa den liknelsen.

Joho ni, har ni sett! Betyget blev... Jättegott!

Kan tillägga att en assistent är att rekommendera för det är en kladdig historia.

Rågkakor 4 st

3 msk rapsolja

5 dl vatten

50 g jäst

2 tsk salt

2 msk farinsocker

½ påse brödkrydda

7 dl fint rågmjöl

ca 4,5 dl vetemjöl

• Värm vattnet till 37 grader.
• Blanda jäst, olja, salt, farinsocker och brödkrydda i assistenten.
• Häll på vattnet och blanda ihop.
• Tillsätt mjölet och kör assistenten i 6 minuter.
• Låt degen jäsa under bakduk i 30-45 minuter.
• Kör några varv med assistenten innan du häller ut degen på bakbordet.
• Dela degen i 4 delar och tryck ut en kaka ca 1 ½ cm tjock / bakplåt. Nagga och stansa ut ett hål i kakan innan du täcker med bakduk.
• Låt jäsa ca 30 minuter.
• Pensla med vatten och strö över vetekross.
• Grädda mitt i ugnen i 225 grader i 15 minuter. 

Underbara oktober

Oktober kan ju vara alldeles underbar, som idag, vindstilla (hur ofta är det vindstilla i oktober om man bor på en ö?) och solsken.

 Alla dessa färger, den höga klara luften och lövprasslet under fötterna.

Jag har hunnit med en lång springrunda på Klinteberget, sova middag och en ridtur på Lisette. Nu ska jag umgås med min familj som droppar in en efter en genom dörren, innan jobbarhelgen tar vid.

Jag önskar er alla en fin helg och hoppas att ni har möjlighet att fylla den med glädje och avkoppling!

// Kram Åsa