Allt detta utspelar sig naturligtvis på Gannarve Gård, och här är en bild på sköna Poem.
Det var spännande i stallet igår kväll. Först trampad jag på en kaninunge när jag skulle få med mig Kurt ut från hagen, sedan satt det en padda i Poems box.
Den lilla kaninungen hoppade iväg för egen maskin, i en hiskerlig fart. Paddan lyckades jag få till att hoppa två hopp ut i stallgången, sedan var det stopp.
Stopp var det även för mig, någonting inom mig sa att just jag var högst olämplig som paddbärare. Inte för att jag tror att paddor bits, sparkas, sticks eller rivs, nej då, det har mera med konsistensen att göra.
Som tur var, både för mig och paddan, kom det en vänlig själ och räddade oss båda.
Förresten så sa en familjemedlem till mig:
- Hur kan man sätta sig på något som har en egen vilja, två meter upp i luften, med en potta på huvudet?
Två meter? Så höga hästar finns det väl ändå inte?