söndag 30 september 2012

Söndagsfix

Även om jag är en evig optimistmaskin så har jag börjat inse att favoritmånaden är slut.


Därmed passar det utmärkt att göra de sista planteringarna för i år.


Samt skura allt som skuras kan, tex fågelbad och vattentunnor.

Nu måste jag bara få till en förhandling om vart fågelbadet kan få bo under vintern.  I den gamla lekstugan, som fungerade utmärkt förra året, verkar det fullkomligt hopplöst i nuläget att få in ens så mycket som en skosula, än mindre ett modell större fågelbad i betong.

Vem är det som äger alla dessa pinaler egentligen?

torsdag 27 september 2012

Förhållningsregler till vår nya hyres (?) gäst



  • Om du nu nödvändigtvis måste skita inomhus vore jag tacksam om du plockade upp efter dig!


  • Det går bra att leka med kissen, men det är bra om du tar det lite lugnt med honom, han börjar bli lite till åren och jag vill inte fresta hans hjärta i onödan. Är det så att ni ska jaga varandra är jag glad om ni håller er borta från fönsterna, egentligen hade det bästa varit om ni kunde gå ut och leka.


  • Om det är så att du skulle få ett hårt slag i nacken i samband med att du äter en liten bit ost ska du inte ta det personligt, se det mera som att jag bevakar mitt revir.


  • Ja just det, det där med hyresgäst. Hur har du tänkt det med just hyran egentligen?


Mvh // Ägarinnan av denna bostad.


tisdag 25 september 2012

Imponerad, eller inte...

Nej, inte den här bilen. Den här bilen får jag bara röra om jag ska klippa gräset, på sin höjd!  Men bilden låg bland alla andra bilder och jag brukar ju ha en bild med, så.. Ja, varför inte! För övrigt så tror jag den här bilen är som gjord att köra rundbalar med, och dra hästsläp, men det är vi inte överrens om, jag och ägaren.

Ibland händer grejer som verkligen imponerar.

Som när jag kastade upp jackan på biltaket i garaget, och ovanpå jackan la jag mobilen. Inget konstigt med det.

Sedan går jag fyra steg bort, drar av mig gummistövlarna och ställer upp dom på skostället, eftersom jag är så grymt ordningssam. Hur lång tid kan det ta? Max 10 sekunder.

Tillbaka till jackan som jag river ner från biltaket med ett swisch, och därmed swischar mobilen också (som jag på dessa 10 sekunder har råkat glömma) rakt ner i betonggolvet!

Imponerande att mobilen faktiskt höll! En hederlig Nokia, med de tre B´na: Basic, Billig, Behändig. Allt utom modern alltså.

Inte riktigt lika imponerad är jag över mitt närminne. Jag är faktiskt i det närmaste förskräckt.


måndag 24 september 2012

Söndag eftermiddag

Kungsörnen svävar över mitt huvud, majestätisk med sina vingar utbredda, glidande på den lugna brisen från norr.

Jag är på vandring och blir varm i hjärtat...


...av Barks mörkbruna ögon. 

Av havet och lillön.


Sätter mig på en sten och njuter av stunden som är, tänker:
Ni har inte en aning om hur privilegierade ni är.

Det är söndag eftermiddag i Gannarveviken.

lördag 22 september 2012

September morgon.


Vaknar, kikar på klockan, 06:30. Sängen bredvid redan avsvalnad och tom sedan länge.

Öppnar fönstret, måste ha luft, ren klar morgonluft. Lyssnar på samhällets tystnad. Inga bilar, inget slammer från lastbåtar, bara ett stilla skvalande från stuprännan där septemberregnet letar sig ner.

Människorna tycks unna sig att ligga kvar mellan sov-varma lakan, låter morgonen ha sin tid med rykande hett te, rostade mackor och ICA-basic marmelad. 

Det är en gråmulen septembermorgon på ön.

fredag 21 september 2012

Jag, ett hopskrap.

Som sunkig släke, uppspolad på en öde strand känns min kropp idag. Som ett hopskrap av det som blev över på en trist loppmarknad när turisterna lämnade ön.


På rygg i soffan med dubbla filtar, tända ljus och eld i kaminen är det egentligen ett i-lands problem.


 Äntligen får jag tid att beta av högen med böcker som bara växer och växer där på farfar Eriks gamla byrå.


Läsa och drömma mig bort till grönsaksland som aldrig drabbas av ohyra och hästar med mjuka mular och snälla ögon.
Tack snälla Anna för tidningarna!

tisdag 18 september 2012

Physalis


 Från ett litet frö till en meterhög buske på en sommar.


Mängder av oansenliga små blommor har blivit...


... lika stora mängder gröna bär-skal.


Som nu sakta men säkert blir gula och när skalet är torrt och frasigt är det bara att skörda ett himmelskt gott bär som smakar så mycket mera än de Physalis man köper i livsmedelsbutikerna.

måndag 17 september 2012

Fartfylld söndag


Det är klart att det gick vägen, varför skulle det inte göra det?






fredag 14 september 2012

Kaffesnittar


Idag har vi höstrusk på ön, det gör mig inte så mycket för jag har släppt efter på mina inomhussysslor just i väntan på sämre väder.

Så nu har det blivit städat och bakat. Snart ska jag dra fram strykbrädan, eller ska jag ta symaskinen först? Jag och symaskinen är inte bästa vänner förstår ni. Jag får så dåligt tålamod när det börjar handla om nål och tråd.

En ny kaksort blev det i alla fall, och fastän jag inte gillar kaffe så var de här riktigt goda!


Kaffesnittar

KaffesnittarLättbakade och makalöst goda småkakor.

Ingredienser

½ dl starkt kaffe 
1 msk snabbkaffepulver 
1 dl sötmandel 
1 ½ dl strösocker 
1 msk vaniljsocker 
175 g Svenskt Smör från Arla 
4 ½ dl vetemjöl 
½ tsk bakpulver 
1 krm salt 
1 msk ljus sirap 

1 msk farinsocker 
ev ½ msk snabbkaffepulver eller krossade kaffebönor

Gör så här

  • Sätt ugnen på 200°.
  • Blanda kaffe och kaffepulver.
  • Hacka mandeln fint i en matberedare.
  • Tillsätt strösocker, vaniljsocker och smör och kör till en gryning massa.
  • Tillsätt mjöl, bakpulver, salt, sirap och kaffe.
  • Fortsätt köra till en jämn deg.
  • Ta upp den på lätt mjölad bänk och dela i tre delar.
  • Rulla ut delarna till längder och lägg på plåt med bakplåtspapper.
  • Platta ut dem och strö över farinsocker, ev blandat med kaffepulver.
  • Grädda i mitten av ugnen 12–15 min.
  • Skär längderna i sneda bitar och låt svalna på galler.
Arla Köket
 

torsdag 13 september 2012

Lögnare måste ha ett bra minne


Riktigt alltigenom ärliga människor växer inte på träd, nej för människor växer aldrig på träd tänker kanske du, och det är ju sant förstås. 

Men ändå, nog är det irriterande med människor som svänger sig med sanningen lite hur som det passar för stunden. Samtidigt som det nästan kan vara lite komiskt, för när man väl lär känna en människa tillräckligt bra så ser man ju när lögnen kommer, små tecken som tonfall, blickar, gester. 

Jag flinar lite för mig själv, inombords, och tänker att nu ljuger du allt för mig.
För jag vet...
Jag vet vad sanning är.

söndag 9 september 2012

Helgen i korthet


Solsken
Goa vänner
Hästar
Cykel
Fotboll
Huvudvärk
Choklad
Strömavbrott
Mera sol
Korvgrillning
Buskröjning
Hallon
Kompostkvarn


Så blev det plötsligt söndag kväll och jag konstaterar att september är en underbar månad, att tiden går alldeles för fort och att jag älskar min grensax med utväxling!

fredag 7 september 2012

Hästätande plastbaljor, finns det?

Carrisma
Har börjat min dag med en uteritt på Gannarve gård, sämre start på dagen kan man ha!

Sanningen är den att det är ute i skog och mark jag trivs allra bäst. Visst är det roligt med ridlektioner, och, naturligtvis, är det så, att jag om någon behöver de där lektionerna. Men roligast, det är det ute i friheten.

Dagens tur gick galant. Först mötte vi ett rådjur, som jag trodde var alla hästars skräck, men tydligen inte Carrismas, hon bara tittade lite förstrött. Sedan råkade det vara en hästätande plastbalja på sidan av skogsvägen vi red på. Carrismas första tanke var att springa hem igen, och det får man kanske förstå, för vem vill bli uppäten av en plastbalja?
Efter lite övertalning gick vi i alla fall förbi den där baljan, som konstig nog inte alls verkade bry sig om en stor häst, ibland blir man förvånad.

Nu ska jag ta tag i vardagen, den heter städning, handel och gräsklippning. Plötsligt känns det inte alls lika roligt längre. Får nog liva upp mig med något fettbildande till eftermiddagskaffet.


onsdag 5 september 2012

Roliga grejer i sikte

Jag och älskade Bark på Gannarve. Foto Sara Janson
Plötsligt står det ridning på programmet, tre dagar i rad. Vilken tur jag kan ha! Men först ska jag arbeta lite grann, det går nog som en dans när jag nu har så mycket roligt att se fram emot.

tisdag 4 september 2012

Odlar o skördeåret 2012


Nu är jordgubbslandet utökat med 100%, ska man odla ska man väl ändå odla det godaste och dyraste!


För övrigt börjar både det ena och det andra sjunga på andra versen, men vad gör väl det? Jag har haft en bra odlar och skördeår.

Det enda som inte riktigt blev som det var tänkt var växthusgurkan. Inledningen på sommaren var alldeles för blåsig för att odla en så pass känslig grönsak ute.
Sedan har jag nog öst på lite för mycket kväverikt gödsel på hallonbuskarna, och möjligen för lite vatten, för det är mycket blad och dålig skörd. Det är inte första gången jag går på den blåsningen, en del människor lär sig helt enkelt inte av sina misstag.

lördag 1 september 2012

Cellskräck

Nattens insikt, utan fönster blir det väldigt instängt.

Vi fick problem med vattnet på jobbet i natt, det kom en man i fluorescerande kläder till vår räddning och det blev min uppgift att följa med honom i källaren.
Källaren under mitt arbete är gigantisk. Korridorer med dörrar som bara leder till nya korridorer, med dörrar.

Jag försöker hålla koll på hur vi går. Höger, vänster, vänster igen, höger. Eller hur gick vi nu igen? Var det tvärt om? Såg jag en nödutgång där borta? Rörkulvert står det på en dörr, nej skriker min hjärna, inte in i någon rörkulvert.

Naturligtvis säger jag ingenting, det gäller att hålla fanan högt i alla lägen, trots att obehaget börjar krypa i mig. Här nere finns inga fönster, bara dörrar med skyltar "släck efter dig" och korridorer. Tänk om det börjar brinna? Tänk om det blir strömavbrott? Min hjärna hittar spöken som jag försöker vifta bort.

Mina nycklar öppnar inga låsta dörrar som det är tänkt, tillslut inser den fluorescerande mannen att det här leder ingenstans och vi åker upp ovan jord igen, till min stora lättnad.

Inte visste jag att jag var en sådan tunnis!