I det enkla

Jag tror lyckan finns i det lilla,

det enkla

som är så lätt att missa,

när livet går för fort.

Utedagar är de bästa dagarna.

Min förmiddagsdate... Zune...

De bästa dagarna är de som jag har möjlighet att vara ute. 

I dag blev det stallet på förmiddagen, en kort rapport om vad som hände finns HÄR om någon är nyfiken.

Sedan full fart hem på cykeln, två snabba mackor och en mugg te innan det bar av till Eksta för att rydda där jag ska ha mina bikupor. Jo, jo! Nu är det bestämt, jag har anmält mitt intresse till att köpa två bisamhällen. Det känns så spännande!

Affären på hemvägen,

en stund i solen på terassen,

samtal med god vän som jag inte träffat på länge,

matlagning på rester (pytt i panna och risotto)

Sedan tappde jag upp ett hett bad, sådär hett så jag måste sjunka ner låååångsamt. Upp ur de heta vattenångorna stiger en doft av...

Ja, vad tror ni?

Häst naturligtvis ;)

Är det bra eller dåligt?

Hemmablind

Det är lätt att bli hemmablind när man bor i det vackra, 

så nära, 

varje dag.

Det här är min fosterö, mitt hem.

 Det jag längtar tillbaka till varje gång jag ska resa härifrån.

 Innan båten kastat ut från hamnen

innan planet lämnat startbanan

väller saknaden över mig och jag tänker

hem

älskade Gotland

inget är som du!

Titta in HÄR, så kanske ni förstår vad jag menar.

Hur många får man lov att vara kär i, samtidigt?

Hästarna på Gannarve gård en sensommardag.

Stallet i morse, träff med min älsklings-Bark. 

"Den där näver-hästen" som någon sa så fyndigt här hemma.

Utsläpp, mocka, vattna, fodra... Avkopplande, skönt för kroppen.

Full fart hem på cykeln, motvind, gott för låren!

En banan, diska, snabbfix,

 på med ridbyxorna. 

Träff med en "old man", isbjörns-dam och deras ägare.

Uteritt, eller uteskritt, en liten prova-på runda.

Och nu är jag kär, igen! Hur många gånger kan man bli kär?

Och kan man vara kär i flera? Samtidigt?

Jag tror jag är kär i alla,

det känns så.

För jag blir så varm i hjärtat, alltid, av alla.

Det är ungefär som choklad, man har sina favoriter men alla är ändå goda på sitt vis!

Lyckostund

 På terassen i solen, jag...

 kissemissen...

och leverpastejsmörgås.

Puss i påsk

Dagens promenad vid Vivesholmar gav hopp om varmare tider. Dragkedjan i jackan åkte ner och vantarna glömde jag kvar vid cykeln, bara det, att jag glömde vantarna...Fantastiskt!

Hoppas ni har förhoppningar om en fin påskhelg. Själv ska jag arbeta och tjäna grova pengar... Eller... Grova och grova är väl att ta i... Arbeta ska jag i alla fall. Men innan dess blir det släktmiddag och  ridlektion. Måste ju ha balans här i livet mellan nytta och nöje. Då helst med övervikt på det sistnämnda! 

GLAD PÅSK PÅ ER GOTT FOLK! 

Var nu lite lagom rädda om er, ni vet... 

Snälla flickor får aldrig kyssa vackra pojkar och vise versa!

En förvissning om att kroppen fungerar

Djupvik en vacker vårdag

Får kasta in en ny header med lite vårkänsla, kan det bara hjälpa så...

Annars så har springskorna varit på i dag. Det sker alltför sällan, men i alla fall minst en gång i veckan, att jag unnar mig en löparrunda, trots att kroppen knirrar och knarrar.

Jag måste förvissa mig om att inte lederna rostat ihop, att hjärtat kan slå jättefort och att lungorna kan svida och bränna.

Den stora frågan i dag var broddar, eller inte broddar? Jag valde det sist nämnda, allt för att locka fram vårkänslorna. Om det var rätt val? Ja... Bitvis i alla fall. 

Livselixir

Så här vitt och fint har Molla och Monika det i sin hage idag på Gannarve Gård.

Hoppning på programmet igår kväll, ja gisses, hur roligt kan man ha det egentligen? 

Hålla i manen och åka med, lätt som en plätt när man sitter på världens snällaste Masja.

Om det finns en regel att vuxna bara får ha, säg 10 poängs roligt varje vecka, då brände jag 520 poäng av rolighet i går kväll, på en enda timme!

Vilken tur att jag blev övertalad att åka med till stallet för 2½ år sedan. 

Jag som var rädd för hästar.

Att jag vågade!

Det måste ha med min dåliga självbevarelsedrift att göra?!

Omgärdad av förstående, vänliga och kloka människor har jag närmat mig dessa fantastiska djur, 

och nu kan jag inte tänka mig att leva utan deras närhet.

Ni förstår, det är som ett livselixir.

Tänk er noga för innan ni närmar er en hästhage,

den suger tag i en, släpar in en och sedan hittar man inte ut igen.

Eller...

Man vill inte hitta ut.  Så fantastiskt är det!

Mina oskrivna regler.

Är det någon mera än jag som börjar misströsta över vårt kylslagna väder?

Jag har som regel att inte "ärg" upp mig över saker som jag inte kan påverka, och dit hör ju vädret, men nu börjar det kännas motigt.

Så funderar jag på detta med att ge upp, att kasta in handsken en gång för alla, att inse att det är förspilld kraft och tid. Så svårt det är när man i själ och hjärta vill att något ska bli bra.

För övrigt så har jag varit i stallet i dag och i kväll är det bi-kurs. Man har inte roligare än man gör sig... Det är också en regel jag har!

Veckan som gick

Ett bi på min vintergäck, viktigt pollen för biets överlevnad.

Oj, oj... Här händer det inte alltför mycket. Det beror på att det händer desto mera i mitt liv in real om ni förstår.
Tiden liksom bara rinner iväg och för det mesta har jag det underbart roligt och bra.

Den här veckan har burit med sig två kurstillfällen med bina. Förstår ni hur intressant det är!!! Jag blir mer och mer betagen för varje tillfälle.
Så har jag naturligtvis varit på Gannarve, det är liksom en livsnerv för mig. Hästarna, människorna, doften som dröjer sig kvar i mina kläder och... i min bil... påstår en del. Det är ingenting som jag märkt något utav... En del människor är så känsliga!

Jag har ridit min älsklings-Bark... Tjurskalle-Bark! Gör så lite... Jag älskar honom med tjurskallighet och allt. I nöd och lust ni vet...

Så har jag varit med dottern på ortopeden för operation av ett skadat knä. Åh så ledsna vi var när vi gick därifrån. Så tråkiga besked... Men, ibland finns inget val, man får acceptera, bita ihop och använda sin ilska och envishet för att ta sats och dra vidare i livet. Det som inte dödar, det härdar!

Ja, så har jag hunnit vara på gympa och springa ett par rundor. Nu börjar en härlig tid för en löparglad själ!

Och tro det eller ej, men jag har faktiskt arbetat också, hur otroligt det är låter.

I morgon är det söndag, då blir det innebandy med mannen. Endre spelar kvartsfinal och naturligtvis ska vi vara där och stötta Gotlands bästa innebandylag!

Tänk så mycket roligt det finns att sysselsätta sig med...

Bisurr.

Det surrar av bin i mitt huvud.

Biodlarkursen är över förväntan, det enda problemet är att jag vill ha svar på tusentals frågor nu, och de handlar inte om binas antenner och cirkulationssystem! Möjligen kan det vara så att jag har gått händelserna lite i förväg, som vanligt...

Idag har jag rekat platser där det kan passa sig att ställa en bikupa, eller två, trots att vädret knappast har inbjudit till uteliv. Att jag bäddat in björnbärsbusken i väv känns som ett riktigt beslut, räddas vad som räddas kan undan dessa kyliga vindar.

För övrigt så är brysselkålen bra på gång och paprikan har äntligen grott, nu väntar jag bara på physalisen. Det blir nog vår i år också, vi ska bara bli lite prövade först!

Helgen som gick.

Söndagkväll, plopp sa det så var helgen slut, och då började min helg redan i onsdags! Märkligt...

Jag har hunnit rida tre gånger, beskära äppelträden, städa, baka, tvätta hur många tvättar som helst, hälsa på mina kära föräldrar, göra morotsjuice och morotsmarmelad (mums!).

Jag har hunnit äta två äpplen och därmed var den allergiska reaktionen ett faktum, så nu sitter jag här fullproppad med allergimedicin och ångrar mitt tilltag bittert.

Jag har varit stalldräng två förmiddagar och övningskört med dottern, jagat extrapriser på ICA och Konsum som en äkta kärring och läst min läxa från biodlarkursen flera gånger. 

Jag såg en snabbis på Skavlan (innan jag somnade) och konstaterade att Britt Ekland förstört sitt vackra ansikte, jag har varit på ortopeden med dottern och fått tråkiga besked.

Ja... Tänk så mycket som kan hända på bara några dagar... Inte undra på att jag tycker tiden går fort!

Fyra tecken på vår.

Vårtecken nummer 1: Vintergäcken blommar.

Visst är det en fantastisk blomma! Så efterlängtad, så tapper.

Vårtecken nummer 2: Jag tog cykeln till stallet. 

Så befriande med frisk vind och fågelkvitter istället för motorbrum och skvalmusik.

Vårtecken nummer 3: Jag har planterat två sorters paprika och brysselkål.

Vårtecken nummer 4: Beskärning av äppelträd påbörjad. 

Fortsättning i dag, för ute skiner solen från en klarblå himmel och jag brusar av energi likt en vårflod.

Lyckostund

Ekstakusten, bilden tagen vid ett annat tillfälle.

Kan ni känna vad jag känner?

Vinterdag, ett par plusgrader, solen värmer min rygg. 

Det är frånlandsvind, havet är gnistrande blått.

Älsklingshästen lunkar på med öronen framåt, glad och lugn.

I träden kvittrar fåglar och snön är full av spår från rådjur och kanin.

Lyckostund

Bortskämd, bortklemad

Bortskämd, bortklemad.

Kungen i mitt liv.

Han tar min kudde på natten

min sittplats i soffan

och stolen vid bordet.

Som tack 

biter han

när jag vill klappa.

Skriker vid dörren om natten

först ut

sedan in

och sedan ut igen.

En katt ger sig aldrig,

jag lovar

för jag har provat.

Om jag inte är djurvän, 

då är ingen det.

När allt är försent

Lev

andas

älska

medan du kan.

Njut av vinden

fåglars sång

den stjärnklara himlen 

havets brus.

Var snäll mot dina medmänniskor,

var snäll mot dig själv.

Plötsligt blåser livets låga ut

och allt är försent.

Prioritera

Att prioritera är öken. Jag vill ha allt, hela tiden, jämt.

Ibland funkar det att öka på och länga stegen, men ibland stå även jag inför faktum,
prioritera, välj, något måste bort.

Ni vet, som i fem myror är fler än fyra elefanter, eller i alla fall, ni som var unga på 70-talet vet, när Brasse stod där och hojtade "fel, fel, fel" med skadeglädje i rösten.

Faktum är att biodlingskursen krockar med ridlektionen och jag genomgår just nu en personlig kris. 

Undrar om det är att gå för långt om jag ringer och föreslår en annan kväll?  Varför inte fredagskvällar? Allt är väl ändå bättre än denna heliga tisdag?

Sanning eller myt?

Det finns två typer utav människor,

de som känner efter och de som inte känner efter.

Frågan är om männen är överrepresenterade i den första gruppen, 

eller är det en myt? 

Tankar om tid.

Jag tror det har blivit något fel på tiden, den liksom flyter iväg för mig,

för det kan väl inte vara så att jag har blivit en aningens ineffektiv?

Skrämmande tanke!

Ovanför lyser himlens alla stjärnor

Bilden lånad från stjärnbildskolan.

Mörka vinterkväll

Tystnaden omfamnar oss

där vi går

med knastrande snö

för varje steg vi tar.

Ovanför lyser himlens alla stjärnor

inom oss har lugnet byggt sitt bo.

Tänk

om jag kunde stanna tiden

då skulle vi går här 

du och jag 

länge än.

Det är kväll på Gannarve gård