lördag 23 februari 2013

Bortskämd, bortklemad


Bortskämd, bortklemad.

Kungen i mitt liv.

Han tar min kudde på natten
min sittplats i soffan
och stolen vid bordet.

Som tack 
biter han
när jag vill klappa.
Skriker vid dörren om natten
först ut
sedan in
och sedan ut igen.

En katt ger sig aldrig,
jag lovar
för jag har provat.

Om jag inte är djurvän, 
då är ingen det.

6 kommentarer:

Znogge sa...

Katter är som de är :-) På gott och på ont! Riktiga personligheter minst sagt...

Unknown sa...

Å så fin misse han är! Man blir galen på deras nycker men så är man ju lika galet kär i dem ändå :)

Mia sa...

Så gosig då, såna primadonnor (i herrekläder da..) förlåter man allt.

Rigmor sa...

Precis så är det...och en katt kan man aldrig "tämja"...har försökt i många år, men jag förstår, de är klokare än mej...
Kram kram

Ingrid sa...

En katt gör som han vill och vi ska bara vara tacksamma så länge han vill bo hos oss - passar det inte - då flytta han!

Anonym sa...

Jag älskar katter! Just nu har vi tre stycken och de är underbara! Men det är mycket ut och in.....
/ Mien