onsdag 21 mars 2012

Nära döden upplevelse

Konsistensen på mitt hjärta efter mötet med paddan.

-Varför har du inte skrivit om paddan?
Undrade Sussi idag när jag kom till stallet.
Ja, varför har jag nu mörkat den historien? Kanske för att det inte riktigt är min image att vara en hysterisk kärring som hoppar omkring och skriker rakt ut.

Hur som haver... Här kommer historien om Åsa och paddan.

Jag körde halm i stallet, skottkärra efter skottskärra, lös halm, ingen idé att använda grep så jag öser med mina bara händer. Sista boxen, fullt lass. Jag öser ur en famn, tar nytt tag och, FYYYY!!! Min hand når något kallt, geleaktigt, stort. Det är absolut inte halm!!!
Det är här jag blir kärringaktig. Jag skriker (pinsamt) skuttar ut ur boxen, ut på gången, fortfarande skrikande.

De andra kommer naturligtvis och undrar vad det är som står på.
-Var det en råtta???
Om det ändå hade varit det, då hade det kanske varit legitimt att skrika och skutta omkring, men det var en padda. En stor äcklig vårtig padda ligger på rygg i skottkärran och sprattlar lite förstrött med benen.

Gunilla är handlingarnas kvinna, hon tar en plastpåse, lyfter ner paddeländet och bär ut den i friheten. Långt bort från den där hysteriska människan (jag alltså) som fortfarande står och ryser i ett hörn i stallet.

Idag hade jag handskar hela tiden i stallet, och halmen, den tog jag med grep, hur lös den än var.

11 kommentarer:

Ingrid sa...

Vilken bra historia!
En padda hade jag i växthuset härom sommaren, men jag blev nog inte lika rädd som du, för den var så liten och söt.

Kram

SoF sa...

Jag hade säkert reagerat likadant! :)

Varma vår & solskenshälsningar från mig och fastlandet!

Gela sa...

Men vilken härlig historia!!! Tur att det inte var en hund som fick tag i den då hade den dreglat värre efter det. ha en fin fin dag/Gela

elisabet sa...

Har haft en padda som husdjur, Vi matade den med maggot, som blev spyfugor av dom han/hon inte orkade äta upp

Rigmor sa...

Hahaha..ursäkta att jag skrattar...men det kunde lika gärna ha varit jag!! Vet jag om att de finns, då blir jag inte rädd, men det är just det där överraskningsmomenten som man inte gillar...!! Det är därför jag kan åka till vårt ormparadis här i närheten, för där vet jag att de är, men här hemma i komposten, jag skriker som besatt...och det har hänt kan jag säga.
Kram kram

Znogge sa...

Jag förstår din reaktion! Kommer så oväntat liksom...

Ninja sa...

Fniss.....en padda som rullar runt i halmen, vårkänslor?

Hälsokick sa...

Inte så konstigt att reagera sådär om man blir överraskad på det där viset =)

mammaxtre sa...

:-)

elisabet sa...

Ja vi hade en padda boende i ett akvarium, fast bland fick den hoppa omkring på matbordet när vi åt middag. Gillar du inte spindlar heller? Vi hade en stor svart som bodde i badkaret, men spolades bort varje gång nån skulle bada, men kom tillbaka. Jag har dessutom en spindel tatuerad på armen :-)

Anonym sa...

Jag hade nog också skrikit om jag ovetandes fått en padda i handen. Vi hade en i köket en sommar. De är väl intressanta kanske men nog är jag lite ovan att handskas med sådana djur. Inget jag längtar efter att pussa.
Mien