lördag 22 september 2012

September morgon.


Vaknar, kikar på klockan, 06:30. Sängen bredvid redan avsvalnad och tom sedan länge.

Öppnar fönstret, måste ha luft, ren klar morgonluft. Lyssnar på samhällets tystnad. Inga bilar, inget slammer från lastbåtar, bara ett stilla skvalande från stuprännan där septemberregnet letar sig ner.

Människorna tycks unna sig att ligga kvar mellan sov-varma lakan, låter morgonen ha sin tid med rykande hett te, rostade mackor och ICA-basic marmelad. 

Det är en gråmulen septembermorgon på ön.

7 kommentarer:

Ingrid sa...

Lite vemodigt känns det allt att sommaren försvann så kvickt!

Rigmor sa...

Illustrerad dessutom med en väldigt vacker bild!! Inbillar mej att denna höstmorgon som nu övergått i förmiddag här, skulle ha varit lite lättare att uthärda om jag åtminstone haft den utsikten...havet!! Här är det en väldigt grå höstlördag...
Kram kram

Bea sa...

Hej Åsa!
Vilken underbar morgon känsla du beskriver och en fantastiskt fin bild som illustrerar tanken - lugn och ro!
Kram /Bea

mialena sa...

Gråmulet här också - och jag stannade kvar i sängen... Dumt att ha bråttom i onödan.

Hannu sa...

Stillheten och tystnaden gillar jag som du...så jag skall inte störa nu

mvh/Hannu

Znogge sa...

Vilken underbar bild!

Min plats i solen sa...

Låter underbart och du får mig att längta tillbaka till ön. En ö som jag aldrig har upplevt under värsta turiststormen utan alltid på försäsongen då stillheten fortfarande råder. Det är det Gotland jag bär med mig.

Kram och tack för att vi fick dela din morgon ♥