Tänk den som var lika cool som Lisette

När jag öppnade stalldörren stod dom där, Lisette och Doris, frustande välkomnade. Inte utan att jag för ett ögonblick kände mig lite populär, tills jag insåg att det var knäckemackan i min ficka de hälsade välkommen.

För två år sedan var jag rädd för hästar, det är jag inte nu. Jag har insett att det är världens trevligaste djur, delat med katten.
Lisette (till vänster på bilden) ägs av min trevliga granne Anna, och jag har förmånen att få låna Lisette när jag vill för att rida ut. Nog är det lyx! Jag har ju sagt det, jag har sån tur i livet! Först har jag en jättetrevlig granne, sedan får jag låna hennes häst. För bra för att vara sant helt enkelt!
Lisette är den coolaste häst jag suttit på, hon tycks inte vara rädd för någonting. Så där orädd önskade jag att jag också var.

Vardagsfotografering-söndag

Vardagsfotografering var det ju, och här är mitt utgrävningsprojekt.

Blast och annat smått och gott som blir över efter skörd lägger jag tillbaka direkt på trädgårdslandet och gräver ner. Varför ta en omväg förbi komposten? Det vore förspilld kvinnokraft!

Kanske årets sista bönskörd, fångad i min tröja inför söndagens middag, som blev slottsstek. Jo, jo, nu blev ni allt förvånade va? Jag kan faktiskt laga mat, när jag vill!

Två projekt

Ingrid hade för ett tag sedan lagt ut gamla "vardagsbilder" på sin blogg, vilket fick mig att vakna till liv. Jag köpte ju för ett tag sedan en kompaktkamera för att ha med mig överallt och ta, kanske inte alltid så snygga bilder, utan mera bilder från min vardag.

Det funkade ett tag, sedan glömde jag bort min kompakta vän, men nu ska jag ta nya tag.

Egentligen hade det varit ett lysande tillfälle igår att dra igång projekt vardagsfotografering för jag inledde dagen med ett ridpass på Gannarve, sedan blev det födelsedagsfirade med både smörgåstårta och gräddtårta. (Frosseri, möjligen, men så gott det var!)

Dagen avslutades med damfotboll. P18´s A-lag mötte Ösmo på Visborgsvallen och tog sin tionde vinst för säsongen.

Kameran kom med först till fotbollsmatchen, och eftersom jag har stränga förhållningorder från min familj om vad som får läggas ut på denna blogg och inte, så blir det en neutral bild, ändock en vardagsbild.

Nu tittar solen fram, det innebär att jag ska fortsätta mitt andra projekt, utgrävning av trädgårdsland!

Önskar er alla en go söndag!

Turdag!

Stockros-tid i min trädgård. Med rost, naturligtvis.

Att vakna till liv framåt eftermiddagen en fredag, upptäcka att solen lyser och helgen väntar runt knuten med roliga saker som motorcykelåkning, fotboll, ridning och födelsedagsfirande är inte helt fel.

Som kryddan på moset erbjöd sig dottern dra en runda med gräsklipparen, undrar om detta kan vara min turdag?

Hur det går med mina jobbplaner? Det nappar lite dåligt måste jag säga, det kan väl aldrig vara fel på betet?

Fjärilstid och lomhörd.

Äntligen fjärilstid, dessa vackra varelser kom sent i år. Rönnspirean som brukar vara täckt utav fjärilar fick i år nöja sig med humlor och bin. I och för sig inte fy skam det heller, men fjärilar är ändå fjärilar liksom.

För övrigt så har jag börjat gräva ut trädgårdslandet, det kom en liten protest från andra delar av hushållet, men jag slog dövörat till, och gräver vidare. Man hör vad man vill höra, det har jag lärt mig av den äldre generationen.

Vilse

Känner mig lite vilse i pannkakan. Minns ni Vilse i pannkakan, barnprogrammet, med Staffan Westerberg? Så vidrigt dåligt!

Annat var det med 5 myror är fler än 4 elefanter, det var ett barnprogram i min smak!

Jag har funderat mycket den sista veckan, på konstiga utslag som gör att jag helst går med långärmat.På mitt nattjobb som känns så slitigt, på trädgårdslandet som jag vill gräva ut och på fina september som snart är här.

September, en utav mina favoritmånader. Hög klar luft, ännu sommarvarma dagar, tyst, stilla. Uppstressade sommargäster har åkt hem och kvar är en och annan eftersläntrare som uppskattar det lågmälda.

Åter till mina jobb funderingar. Om jag inte är den vårdande Åsa, vem är jag då?

Åsa som trivs utomhus, som älskar naturen, uppskattar tystnad och skit under naglarna Vilket yrke passar det in på egentligen?

Kaotiska blomlandet

Det kaotiska blomlandet kallar jag den här delen av trädgården. 

Här är allt tillåtet, 

ledordet är torktåligt och lättskött.

 Det som kommer får komma,

 alla är lika välkomna, 

nästan i alla fall.

 När jag går ut i kaoset,

 plockar en bukett till köksbordet, värdinnan eller födelsedagsbarnet,

då känner jag mig rik.

 Inte rik på kronor och ören,

 utan rik på det som gör livet värt att leva.

Invasion av igelkottar!

I kväll tackar jag trygga, coola Monika för en trevlig uteritt tillsammans med Poem och Carissma, och så ryttare med naturligtvis. Annars hade det varit liiiiite konstigt!

För övrigt så har jag vattnat ur alla mina vattentunnor för det ska visst bli regn. Som sällskap i trädgården hade jag tre igelkottar, stundtals var de nästan lite påfrestande närgångna. Jag matar inga igelkottar, men mina grannar gör och det innebär att min trädgård är värsta genomfartsleden.

Det finns dom som säger att man absolut INTE får handmata hästar, jag skulle vilja påstå att mina grannar handmatar de här igelkottarna, för de har i alla fall tappat all respekt för människor. En dag hittade jag en igelkott som låg och sov mitt på gräsmattan. Jag trodde den var död, men icke då.

Inte ens min hundätande katt är de rädda för, igelkottarna går fram och luktar på katten som blir alldeles förstörd, för hur mycket han än vill så är det en omöjlighet att lappa till en igelkott med en katt-tass!

Det blir som man tänker!

Eftersom jag är en människa med mycket tur och flyt är jag lite tagen på sängen av sista veckans händelseutveckling. Antar att det är en högst tillfällig svacka som är över i och med dagens händelse.

Skördetid

Bönor, dessa tacksamma bönor. Det enda man ska tänka på är att inte så för tidigt då fröna är köldkänsliga, men när de väl grott, då är lyckan gjord och man kan se fram emot en rik skörd.

Inte ett dillfrö har jag sått, det är liksom ingen idé för de gror ändå inte, istället får dillen komma där den kommer, allt efter självsåddens principer.

Första året jag odlat rödbetor, och vilken skörd det har blivit. Nu har jag börjat skänka bort för jag orkar inte äta fler, och i kylen står flera burkar med inlagda rödbetor och väntar på att det ska stå kalops eller pytt i panna på menyn.

Att skörda är rikedom!

Med vad fyller du din tid?

I maj hade vi vuxenläger på Gannarve gård. Den här bilden är tagen av min fina vän Sara Janson när vi är på väg ner i hagen för att hämta hästar. Jag går längst till vänster, så ni inte behöver fundera på det ;)

Att fylla sin tid, är ingen konst.

Konsten är att fylla tiden med saker som berikar, gläder och skänker energi.

Illusioner

Visby i topp trots att vi inte har någon midnattssol, det tycker jag är tungt!

För övrigt så snubblade jag över ett blogginlägg av Karin Milton som driver ett litet hotell i Västergarn sedan ett år tillbaka. Karin skriver klokt om illusioner och att skapa en bild utåt som bara är en liten, liten del utav verkligheten. Här kan du läsa blogginlägget!

Viktjustering

Dagens konstaterande: En släng av maginfluensa är en mycket effektiv viktjusterare!

Bilden på näckrosen tog jag när mannen o jag var i Lojsta och paddlade i början av sommaren. Den har inget med kräkningar att göra utan är bara ett vackert inslag i ett trist inlägg...

Respekt

Idag har jag ridit sköna Poem på Gannarve gård, visst är hon vacker! 

När det är medvind är det lätt att leva, och idag kändes det som om jag och Poem hade medvind, tack vare Helena, min ridlärare som alltid har förmågan att plocka ut det bästa ur sina elever.

En tanke för dagen:

Människor som väljer det moraliskt rätta, trots att det är en personlig förlust, har min fulla respekt och beundran.

En cykelsväng.

En sväng med cykeln? Ja, varför inte, det är ju faktiskt vindstilla för en gångs skull! 

Jag är rik!

Att skörda är rikedom.

För övrigt finns det människor som gör mig skogstokig, dom är inte många, men dom finns. Grrrrr!

En kort rapport

Kloka, snälla Olga. Hemmahörande på Gannarve gård.

Jag vet, det är helt dött på den här bloggen. Det betyder inte att mitt liv är dött, tvärt om, det är ett tecken på att mitt liv rinner på i en sådan fart så bloggen faller bort.

Men en kort sammanfattning är såhär:

Trädgården: Morötterna är jättefina, rödbetor inlagda och vad det gäller potatisen ska jag inom kort se om det är lika fint under som över jord. Mycket rost på stockrosorna, frågan är om de inte gör sin sista säsong här hos mig.

Träning: Lite, ytterst lite löpning blir det, bara så jag vet att jag fortfarande pallar en lille runda. Cykel- ja, det är väl det bästa transportmedlet alla kategorier?

Hästar: Yes, de har tagit över mitt liv, och det finns stunder då tanken virvlar förbi, att jag vill ha en egen häst. Det finns tre hakar. 1:Kunskap 2:Pengar 3:Tid

Ut ur bubblan.

Så fort tiden går när man har det trevligt. På fredag ska jag åter till verkligheten, kliva ur min bekväma semesterbubbla som bestått av natur, hästar, trädgård, familjen och glass.
Det hade inte gjort något om den där bubblan fått vara ifred ett tag till.

Lilla Karlsö, fortsättningen

Vi gick ju ner på östsidan, och där blev vi uppmanade att packa ner kameror och mobiltelefoner så de inte skulle bli blöta, för här var det vadande i knädjupt vatten som gällde. Innan hann jag dock ta några bilder.

En suddig bild på tordmular som inte gett sig av ut till havs ännu. Det fanns sillgrisslor också, men de råkade bli lite väl suddiga.

Det finns individer som inte kräver så mycket här i livet!

Vid själva vadningsmomentet gällde det att hålla tungan rätt i mun för det var riktigt halt, då hade ändå guiden skurat stenarna rena från såphala alger.
En brant trappa upp igen där satt den här fulingen och väntade på oss.

Och de här sötingarna, som tillhör ursprungsbesättningen av gutefår.

Lillön är 66 meter hög, och uppskattningsvis var vi halvvägs upp vid det här laget. Vi gick vidare till nordsidan utav ön som stupar brant ner i havet, upp för en smal stig och något andfådda nådde vi platån.

Där gick resten utav de 100 lammen, som släpps ut i april-maj och tas hem i oktober-november. Beroende på hur betet ser ut. Hemma väntar bocken...

Det är stort, kargt och mycket vackert uppe på platån. En varm, stilla sommardag måste det bli oerhört hett här, lika hett som det måste vara isande kallt i januariblåsten.

Här kan ni läsa mera om Lilla Karlsö och dess historia!

Har du möjlighet och tycker om naturen i dess orörda form, kosta på dig ett besök!

Lilla Karlsö

I veckan som gick åkte jag ut till lillön, för första gången. Ja, det är sant, pinsamt, men sant!
I den här lilla stugan med sex bäddar kan man övernatta, vilket jag blev väldigt sugen på.

På lillön rör man sig enbart tillsammans med guide, om man inte övernattar, då får man lov att gå "guiderundan" på egen hand.

Här ligger sjörövare begravda i vigd jord! Både Lilla o Stora Karlsö har varit tillhåll för sjörövare, på storön åkte visst Eksta bönderna ut och såg till att sjörövarna försvann för gott. Det var lite hårdare tag på den tiden. Öga för öga, tand för tand...

Sydsidan av lillön, välbetat och med bra utsikt över storön. Min allergi tyckte inte om den örtrika växtligheten, naturligtvis låg medicinen kvar vid landstigningsstället. Där gjorde den ju mycket nytta...

Mera sydsida.

Raukar och grottor.

Sedan blev det klättring nedför till östsidan utav ön. Dagen innan hade de inte kunna gå ner här på grund utav den kraftiga blåsten, vi hade en väldig tur som fick lugnt väder, för den här biten utav Lilla Karlsö tyckte jag var den starkaste upplevelsen. Återkommer med mera bilder inom kort!

Dagens badutsikt

Dagens badutsikt tillsammans med brassen och en bra deckare, dvs Michael Connellys dockmakaren.

Premiärdopp blev det också. Det fanns ett ögonblick då jag trodde att hjärtat skulle stanna av köldslag, men, nej då, det fortsatte picka på, det var ju en glad överraskning.

Åska och provritt.

Det är varmt, nej förresten, det är mer än varmt.
I natt slog åskan ner ett stenkast från vårat hus, inte undra på att jag tyckte det var nära! Jag är ingen vän utav åska, på håll möjligen, men när det börjar fräsa i luften då stiger jag ur sängen och drar på mig ett par underbyxor, allt för att slippa stå naken på gatan om åskan skulle slå ner just i vårt lilla hus.

Idag har jag provridit Lisette, en ståtlig dam på 1,70 i mankhöjd. Jag som under en längre tid mestadels ridit Bark som mäter cirka 1,46 fick nästan svindel, eller inte. Jag överdriver! Det var en mycket trevlig dam med ett fantastiskt steg, lugn och orädd. Nu hoppas jag det blir fler turer med Lisette, det känns spännande! Tack Anna för en trevlig runda!

Lyssna

De bästa tankarna kommer oftast från de lågmälda.

Ge dig själv tid att lyssna.

Stora Karlsö

Stora Karlsö för mig är:

Stillhet

Tystnad

Solsken så starkt så jag alltid ångrar att jag lämnat solglasögonen hemma.

Fåglar

Natur

Lugn

Ro

Frid

KÄRLEK 

Vi ses igen.

Sorgset

Jag ska inte skriva inlägg när jag är trött, de blir bara sorgsna, bedrövliga och kanske kan det rappa ur mig något som jag kommer att ångra.

Därför skriver jag: Heja S-P-A-N-I-E-N

I morgon ska jag åka ut på:

STORA KARLSÖ = kärlek