Fyra tecken på vår.

Vårtecken nummer 1: Vintergäcken blommar.

Visst är det en fantastisk blomma! Så efterlängtad, så tapper.

Vårtecken nummer 2: Jag tog cykeln till stallet. 

Så befriande med frisk vind och fågelkvitter istället för motorbrum och skvalmusik.

Vårtecken nummer 3: Jag har planterat två sorters paprika och brysselkål.

Vårtecken nummer 4: Beskärning av äppelträd påbörjad. 

Fortsättning i dag, för ute skiner solen från en klarblå himmel och jag brusar av energi likt en vårflod.

Lyckostund

Ekstakusten, bilden tagen vid ett annat tillfälle.

Kan ni känna vad jag känner?

Vinterdag, ett par plusgrader, solen värmer min rygg. 

Det är frånlandsvind, havet är gnistrande blått.

Älsklingshästen lunkar på med öronen framåt, glad och lugn.

I träden kvittrar fåglar och snön är full av spår från rådjur och kanin.

Lyckostund

Bortskämd, bortklemad

Bortskämd, bortklemad.

Kungen i mitt liv.

Han tar min kudde på natten

min sittplats i soffan

och stolen vid bordet.

Som tack 

biter han

när jag vill klappa.

Skriker vid dörren om natten

först ut

sedan in

och sedan ut igen.

En katt ger sig aldrig,

jag lovar

för jag har provat.

Om jag inte är djurvän, 

då är ingen det.

När allt är försent

Lev

andas

älska

medan du kan.

Njut av vinden

fåglars sång

den stjärnklara himlen 

havets brus.

Var snäll mot dina medmänniskor,

var snäll mot dig själv.

Plötsligt blåser livets låga ut

och allt är försent.

Prioritera

Att prioritera är öken. Jag vill ha allt, hela tiden, jämt.

Ibland funkar det att öka på och länga stegen, men ibland stå även jag inför faktum,
prioritera, välj, något måste bort.

Ni vet, som i fem myror är fler än fyra elefanter, eller i alla fall, ni som var unga på 70-talet vet, när Brasse stod där och hojtade "fel, fel, fel" med skadeglädje i rösten.

Faktum är att biodlingskursen krockar med ridlektionen och jag genomgår just nu en personlig kris. 

Undrar om det är att gå för långt om jag ringer och föreslår en annan kväll?  Varför inte fredagskvällar? Allt är väl ändå bättre än denna heliga tisdag?

Sanning eller myt?

Det finns två typer utav människor,

de som känner efter och de som inte känner efter.

Frågan är om männen är överrepresenterade i den första gruppen, 

eller är det en myt? 

Tankar om tid.

Jag tror det har blivit något fel på tiden, den liksom flyter iväg för mig,

för det kan väl inte vara så att jag har blivit en aningens ineffektiv?

Skrämmande tanke!

Ovanför lyser himlens alla stjärnor

Bilden lånad från stjärnbildskolan.

Mörka vinterkväll

Tystnaden omfamnar oss

där vi går

med knastrande snö

för varje steg vi tar.

Ovanför lyser himlens alla stjärnor

inom oss har lugnet byggt sitt bo.

Tänk

om jag kunde stanna tiden

då skulle vi går här 

du och jag 

länge än.

Det är kväll på Gannarve gård

Mississippi av Hillary Jordan

Hillery Jordans debutroman Mississippi fångade mig så till den milda grad att jag höll på att glömma bort livets måsten och skall i jakten på ännu ett kapitel, på två dagar var boken utläst!

Mississippi är en lättläst historisk roman som utspelar sig i ett lerigt jordbrukslandskap i efterkrigstidens södern.
En bok om krigets söner, rasism, förbjuden vänskap, kärlek, människovärde och hårt arbete där varje dag är en kamp för överlevnad.

En bok som griper tag och påminner om det vi så gärna glömmer,
rasismens oerhörda konsekvenser.

Läs den och bli berörd!

Flyt eller förstoppning?

Fina, fina Bark på Gannarve gård.

Oj vilken egoboost ridningen var igår kväll, för mig, men även för Bark, vill jag inbilla mig.

Det är väl egentligen ofta så, när man inte har så höga förväntningar, då flyter det på. Och när man tror att det ska flyta på, då blir det något som mest liknar förstoppning!

Träningsläget

Snön kom, och snön försvann. Jag hade kunnat tänka mig lite vår och så... Men... Det dröjer väl ännu ett tag.

Tänk att det här en gång i tiden var tänkt som en träningsblogg, hmm...

Men i kväll har jag i alla fall varit på gympa i Klintehallen, en god genomkörare för hela kroppen. Bor man på en något större ort heter inte gympan gympa, nej, då heter den arobics, men här i Klinte går vi traditionsenligt på gympa. Lite skutt och flax med styrkeinslag kan man också kalla det.

I morgonkväll är det ridlektion, och på torsdag är det ridlektion.
    På fredag blir det simning. Hoppas några av alla dessa nyanlända nyårslöften har tröttnat, för fy så trångt det har varit i bassängen nu i januari.

På söndag hoppas jag det blir uteritt, annars får jag trycka in ett löparpass. Ja, det kan det ju bli ändå... Löpning är ju alltid löpning, som en vitamininjektion i psyket. Synd att min kropp inte tycker detsamma, den har liksom givit upp löpartanken. Vi är inte helt överrens, min hjärna och min kropp, men vi jobbar på det!