Din rödhårige vän tittar åt hållet du gick
ropar, utan svar.
Jag lägger pannan mot han hals
viskar
-Hon kommer inte tillbaka...
Lisette har lämnat oss, hon galopperar nu på de evigt gröna ängarna efter ett osedvanligt långt och kärleksfyllt hästliv.
Du fattas oss.
8 kommentarer:
Sorg i våren gör färgerna lite intensivare. Kram
Så sorgligt att behöva skiljas från en kär vän!
Så vackert du skriver!
Jag beklagar sorgen.
Förstår din sorg...gränslös kärlek är vad man får av sina djur, och då blir saknaden desto tyngre.
Nästa vecka blir det Gotland för min del, så nu hoppas jag att vädret blir bättre än vad de lovat...
En extra varm kram till dej!!
Nej men så sorgligt :-(
Men ingenting varar för evigt.
Ni har många fina minnen att glädjas åt! Styrkekram!
Djurägarskapets baksida och allra svåraste uppgift. Men också den viktigaste...
Kram
Hej Åsa!
Ledsamt när de fyrbenta går bort ur tiden!
Så vackert skrivet!
Kram /Bea
Så vackert du skriver Åsa och din sorg och smärta lyser genom varenda ord. Det gör ont när de vi älskar lämnar oss.
Stor kram till dig♥
Skicka en kommentar