Arbete väntar.

Ska man ta en vecka med arbete, arbete och ännu mera arbete så är november ett perfekt val. Idag samlar jag kraft, borrar ner huvudet och sedan är det väl bara att åka med antar jag.

Efter 41 år av sökande.

Jag tror bestämt att jag föddes med ridbyxor och ridhjälm, men min mamma tappade bort grejerna när hon åkte hem från BB. 

Jag o Bark på Gannarve gård. Foto: Sara Janson

Jag har letat och letat febrilt under alla år, ovetande om vad det var jag egentligen letade efter, det tog 41 år innan jag hittade vad jag sökte...

Vintervila i trädgården

Nu går trädgården i vintervila. Det hänger några Ingrid-Marie kvar i äppelträdet och lite löv har inte fallit offer för gräsklipparen ännu, men i övrigt är det vila, och det känns faktiskt helt okej med trädgårdsuppehåll.

Nu kan jag ägna mig åt att smida planer inför nästa års växtsäsong. Fundera på vad som gick bra, och vad som gick mindre bra och kanske att jag tar mig samman och städar upp i trädgårdsförrådet, vilket kräver sin insats, för det har trängt in lite andra föremål i detta förråd, föremål som inte är trädgårdsrelaterade om man säger så... Hmmm....

Saknad

Lyssnar på bästa Lasse, denna fantastiska ordkonstnär, och drabbas som alltid utav vemod.

Tänker på livet, 

drömmar och saknad.

Saknad som kan göra så ont,

saknad som man inte vet om förrän man får vittring

 och står nära inpå.

Hopp om att allt ordnar sig tillslut.

Att livet har sin gång, att vi vaggas än hit, än dit.

Att vi seglar på ett hav

med blicken mot horisonten.

Kanske når vi dit...

Avslöjad

- Vi luktar vart du varit. Sa herrn i huset. 

Och det är ju bra, så jag inte behöver bli oskyldigt anklagad för något.

Jag ramlade...

Jag ramlade fullkomligt in i november, denna burriga, mörka månad. Vart tog oktober vägen? Känns som jag tappat bort en hel månad!

Södra Kustvägen Klintehamn,  Donnerska huset (men vårt vackra bibliotek) till vänster.

November är månaden då man får ta sig i kragen och masa sig ut för att finna ljuset, för väl ute med långfillingar på och goaste mössan neddragen över öronen är det rätt okej ändå.

Det hänger ännu kvar lite tappra löv på träden trots att frosten nypt till både en och två gånger. Jag drar en vända med gräsklipparen och hackar sönder de blad som fallit, det är den lates lott, att förenkla det som förenklas kan och därmed har jag rationaliserat bort lövräfsning från min agenda.

Det gick ju bra!

En lång dag var äntligen till ända. Jag sa till någon - Om jag visste att det gick bra, då skulle jag kunna njuta.

 

Men när jag inte vet, då blir det en lång dag mellan hopp och förtvivlan som jag absolut inte skulle vilja vara utan, för mitt i all oro så älskar jag ju Gotland Grand National, världens största endurotävling.

Det gick bra igår, mansfolket gick i mål. Hela, glada och mycket nöjda. Jag kunde sänka mina axlar minst ett par decimeter, nu behöver jag ingen mera spänning på ett par veckor, minst.

Och vem jag har lyckats fånga på bild, det har jag ingen aning om.

Förbrukad tur?

Vinden rycker och drar. Jag stoppar ner mina hårtestar som olydigt slitit sig loss från min väl neddragna mössa. Vinden, älskad och hatad.

Jag tänker på den kommande helgen. GGN, världens största endurotävling, mitt mansfolk, må de komma hela hem, må brutna nackar och nyckelben hålla ihop. Hur mycket tur kan en människa ha? Kan man förbruka sin tur?

Är svaret ja, då vet jag någon som ligger risigt till...

Så springer mina tankar runt medan vinden rycker och drar och håret har återigen slitit sig från sin förtöjning, handskarna fastnar i slånbärsbuskarnas taggar och från havet doftar det salt.

Det är november på ön.

Inget för den pryde

Egentligen hade jag tänkt skriva något helt annat... Men det blev så dråpligt...

Jag hade tappat namnet på blomman i bilden (som är en rosenskära) och sökte i Googles bilder på ettåriga blommor och... Ja, ibland undrar man... Ja, ni får titta själva och se vad för bild som kommer upp först, om ni törs!
Hur tänker en del människor egentligen?

Tankar om livet

Idag tänker jag på människor nära som faller ner i ett stort svart hål utan botten. Människor nära som får ofattbart svåra beslut som det inte går att gömma sig för.

Jag tänker på hur viktigt det är att leva här och nu, att göra saker som skänker glädje och ro i själen.

För om vi en dag faller ner i ett bottenlöst svart hål, kanske det tar lång tid innan vi ser ljus igen.

I den stunden kommer vi att behöva leva på den energi vi samlat under de dagar vi gick i ljus.

Tänk glädje, även i det lilla, det finns oftast där, bara vi vill se.

Hösthallon, bästa bäret!

Om du frågar mig, så säger jag hösthallon. Vad frågan var? Vad som är det enklaste, godaste och tacksammaste man kan odla i bärväg naturligtvis.

Ingen mask, bara mängder med stora, röda, söta, smarriga bär. Tänk er hallonsylt, hallonpaj, rårörda hallon till kladdkakan. Eller varför inte plocka en skål och trycka i dig på studs.

När skördetiden är slut är det bara att klippa av samtliga grenar längsmed marken och nästa vår kommer det upp nya skott som kommer att bära nya skördar. Så enkelt!

Hållhaken? Ja, ja, det finns alltid ett ... men...

Rotskott, man får gräva rotskott om man inte vill att hallonen ska breda ut sig hej vilt, men vad gör väl det. Lite motion har ingen dött utav.

Efterlyses, smarriga äppelrecept!

Äpplen, äpplen, äpplen... Jag terroriserar min omgivning med äpplen i alla dess former.

Det är lite grann som löss i skolan, antingen har ingen eller så har alla, och frågar man om någon vill ha, så ser alla lika förskräckta ut.
- Nej tack du, jag har nog med mina egna, väser dom mellan sammanpressade läppar.

Paj, kakor, mos, packade i kartong inför den långa vintern och nedfrusna i små bitar. Resterna hamnar på trädgårdslandet.

Vilket är ditt bästa äppelrecept? Om du orkar och har lust får du gärna dela med dig, för det är som om jag aldrig kan få nog av smarriga äppelrecept!

Att livet kan vara så gott!

13 plusgrader, vindstilla och sol, en eftermiddag i slutet av oktober. Träden är färgade i gult, rött och orange, havet är stilla, kan ni se det framför er?

Foto på Bojen lånat från Gannarves hemsida, Fotot är taget av Lovisa Berlin.

Där längsmed stranden rider jag på Bojen, tillsammans med bästa sällskapet som tänkas kan, det är som om det inte vore verkligt, att livet kan vara så gott.

Katastroftänk

Funderar skarpt på att lägga ner det här med katastroftänkande. Känns som om det tar mer än det ger på något vis...

Två soldater

Som jag väntat, och äntligen blev det min tur, att få låna Roslund och Hellströms nya bok "Två soldater" från biblioteket. Så nu har jag läst när jag lagat mat, framför tv´n, bakom tv´n, på toaletten, i bilen på väg till jobbet... Eller, inte riktigt så mycket kanske, men mycket läsning har det blivit.

Kanske är det inte Roslund och Hellströms bästa, med det menar jag att deras tidigare böcker varit helt magnifika, och att Två soldater är bra, riktigt bra.

Du sparkas in i en värld så nära, men ändå så oerhört långt bort. En värld där kärlek och brödraskap får en helt ny innebörd. En värld där kvinnor är horor, en värld fylld av frånvarande pappor och egenhändigt skrivna regler, en värld jag önskade inte fanns.

Här finns det inga lyckliga slut och skratten är långt, långt borta.

Läs den och bli berörd.

Gannarve gård i höstskrud

 På jakt efter en höstbild till Gannarves hemsida...

Nybakat

Kan det bli något klokt utav denna grå-bruna kladdiga klump som mest liknar... Nej, ni ska slippa den liknelsen.

Joho ni, har ni sett! Betyget blev... Jättegott!

Kan tillägga att en assistent är att rekommendera för det är en kladdig historia.

Rågkakor 4 st

3 msk rapsolja

5 dl vatten

50 g jäst

2 tsk salt

2 msk farinsocker

½ påse brödkrydda

7 dl fint rågmjöl

ca 4,5 dl vetemjöl

• Värm vattnet till 37 grader.
• Blanda jäst, olja, salt, farinsocker och brödkrydda i assistenten.
• Häll på vattnet och blanda ihop.
• Tillsätt mjölet och kör assistenten i 6 minuter.
• Låt degen jäsa under bakduk i 30-45 minuter.
• Kör några varv med assistenten innan du häller ut degen på bakbordet.
• Dela degen i 4 delar och tryck ut en kaka ca 1 ½ cm tjock / bakplåt. Nagga och stansa ut ett hål i kakan innan du täcker med bakduk.
• Låt jäsa ca 30 minuter.
• Pensla med vatten och strö över vetekross.
• Grädda mitt i ugnen i 225 grader i 15 minuter. 

Underbara oktober

Oktober kan ju vara alldeles underbar, som idag, vindstilla (hur ofta är det vindstilla i oktober om man bor på en ö?) och solsken.

 Alla dessa färger, den höga klara luften och lövprasslet under fötterna.

Jag har hunnit med en lång springrunda på Klinteberget, sova middag och en ridtur på Lisette. Nu ska jag umgås med min familj som droppar in en efter en genom dörren, innan jobbarhelgen tar vid.

Jag önskar er alla en fin helg och hoppas att ni har möjlighet att fylla den med glädje och avkoppling!

// Kram Åsa

Coben och Bilbo

Så har jag snart manglat ännu en Coben, alltid lika spännande. Så spännande att jag min vana trogen läser slutet på ett tidigt stadium, allt för att lugna nerverna.

Nu ska jag trycka några sidor till innan det är dags för matlagning (kålpudding) och sedan ridlektion på Gannarve, om allt blir som planerat så ska jag rida Bilbo och vi ska visst ha galopparbete.

Känns som en blind leder en annan blind, tjohoo!!!

Regn, regn, regn.

Ett kungligt sätt att fördriva tiden.

Bortgjord

Utsikten i alla ära, men vi fokuserar mest på maten. // Hälsn Olga o Masja på Gannarve gård.

Om man lovar att bjuda på fika, men glömmer kakan hemma, då har man gjort bort sig, eller hur?

Annars har jag haft en "feel good" förmiddag på Gannarve gård. Tack alla ni underbara, och ett extra tack till Kerstin, min räddare i nöden.

Tänk om man kunde ha sådana här dagar alla dagar. Skulle jag njuta lika mycket utav det då? Utav hästarna, människorna och doften från havet?

Ja, det skulle jag ta mi racksingen göra!

Händerna upp i luften!

Kanske inte helt hormonellt okej om man börjar böla när man ser sin son övningsköra med  lastbil på stadens gator?

Men nu går vi mot ledig helg och inte har jag tid med sådant trams för här är det mycket på gång!

Eller vad säger ni om privatlektion på Gannarve gård i morgon tillsammans med Carinavännen, och på söndag ska P18´s fotbollsdamer spela sin första av två kvalmatcher i resan mot div1.

Men först ska vi ta och rasta kroppen i Hemsebadets klorerade vatten, där ska det väl ändå inte finnas något som kan få mig att bli sentimental?

Händerna upp i luften,

Pannan mot baren

nu spränger vi taket...

...Natten är vacker,

du är som natten.

Jag är en vinnare igen...

Ha en underbar helg mina vänner, och var rädda om varandra!

Coolast i världen?

Att komma ut i skogen,  det är grejer det! 

 Jag har lyckan att få vara medryttare till världens coolaste häst. Eller, det vet jag ju inte, men jag har svårt att tänka mig en coolare häst än Lisette.

Och därmed kommer historien från dagens uteritt!

För att komma ner i skogen tar vi vägen genom ett par gator i vårt kvarter. Idag blev det lite rörigare än vanligt. En lastbil hade parkerat på ena sidan gatan, på andra sidan hade de lastat av pallar med modell högre inplastade vita föremål. Däremellan ska vi passera.

20 meter längre fram står en hund hängande över staketet och skäller så lungorna ska hoppa ur.

Inga problem tänker Lisette, varken lastbilar eller inplastade föremål har någonsin attackerat mig, och den där hunden har jag sett förut.

Så vi passerar lugnt och fint både lastbil och lastpallar, tar sikte på hunden som hänger över staketet, fortfarande skällande.

Då far det ut en liten chihuahua, den är inte högre än Lisettes hovar, och min enda tanke är att trampar Lisette på den där lilla ynkliga varelsen så återstår bara en våt liten fläck.

Den lilla, lilla hunden springer runt den stora, stora hästen. (Fortfarande skäller den stora hunden hängande över staketet)

Jag gör halt och inväntar matte som nu dykt upp och försöker locka till sig den lilla,lilla 13000 kronors hunden som verkar något självmordsbenägen. Matte har ingen större framgång kan jag säga. Så efter en ganska kort stund lämnar jag och Lisette den kaotiska situationen med den stora, FORTFARANDE, skällande hunden, den lilla, lilla självmordskandidaten (som gör ett tappert försök att hänga på oss) och deras matte.

Lisette? Hon verkat fullständigt oberörd.

Åsa? Jag är imponerad!

Recept på enkla tekakor!

Dagens förmiddagsväder inbjöd till bakning, något som jag tycker är riktigt roligt.

Och lönsamt, för bröd är dyrt!

Här kommer receptet på dessa lite nyttigare tekakor om någon vill ha.

40 st tekakor!

1 liter vatten

5 dl havregryn

100 g smält margarin eller smör

1 hg jäst till söta degar

4 msk honung

2 tsk salt

1 dl vetekross

1 dl linfrö

18 dl vetemjöl

1. Smält margarinet i en gryta och tillsätt sedan kallt vatten. Det brukar bli lagom temperatur, dvs "fingervarmt", 37 grader.

2. Smula ner jästen i degbunken tillsammans med honungen, tillsätt lite av degspadet och rör runt så jäst o honung får smälta.

3. Tillsätt resten utav degspadet, salt, havregryn, vetekross och linfrö. Blanda ihop.

4. Tillsätt vetemjölet lite i taget och kör assistenten i 5-6 minuter. Degen ska vara lite kladdig.

5. Häll ut degen på bakbordet och dela i 40 bitar. Täck med bakduk och låt jäsa i ca 40 minuter.

6. Lägg varje "degklick" på bakplåt och platta ut till en tekaka med mjölad hand. Låt jäsa i ytterligare ca 40 minuter.

7. Sikta ev mjöl över tekakorna som dekoration innan du gräddar dom mitt i ugnen 225 grader / 6 minuter.

Lycka till!

Söndagsfix

Även om jag är en evig optimistmaskin så har jag börjat inse att favoritmånaden är slut.

Därmed passar det utmärkt att göra de sista planteringarna för i år.

Samt skura allt som skuras kan, tex fågelbad och vattentunnor.

Nu måste jag bara få till en förhandling om vart fågelbadet kan få bo under vintern.  I den gamla lekstugan, som fungerade utmärkt förra året, verkar det fullkomligt hopplöst i nuläget att få in ens så mycket som en skosula, än mindre ett modell större fågelbad i betong.

Vem är det som äger alla dessa pinaler egentligen?

Förhållningsregler till vår nya hyres (?) gäst

• Om du nu nödvändigtvis måste skita inomhus vore jag tacksam om du plockade upp efter dig!

• Det går bra att leka med kissen, men det är bra om du tar det lite lugnt med honom, han börjar bli lite till åren och jag vill inte fresta hans hjärta i onödan. Är det så att ni ska jaga varandra är jag glad om ni håller er borta från fönsterna, egentligen hade det bästa varit om ni kunde gå ut och leka.

• Om det är så att du skulle få ett hårt slag i nacken i samband med att du äter en liten bit ost ska du inte ta det personligt, se det mera som att jag bevakar mitt revir.

• Ja just det, det där med hyresgäst. Hur har du tänkt det med just hyran egentligen?

Mvh // Ägarinnan av denna bostad.

Imponerad, eller inte...

Nej, inte den här bilen. Den här bilen får jag bara röra om jag ska klippa gräset, på sin höjd!  Men bilden låg bland alla andra bilder och jag brukar ju ha en bild med, så.. Ja, varför inte! För övrigt så tror jag den här bilen är som gjord att köra rundbalar med, och dra hästsläp, men det är vi inte överrens om, jag och ägaren.

Ibland händer grejer som verkligen imponerar.

Som när jag kastade upp jackan på biltaket i garaget, och ovanpå jackan la jag mobilen. Inget konstigt med det.

Sedan går jag fyra steg bort, drar av mig gummistövlarna och ställer upp dom på skostället, eftersom jag är så grymt ordningssam. Hur lång tid kan det ta? Max 10 sekunder.

Tillbaka till jackan som jag river ner från biltaket med ett swisch, och därmed swischar mobilen också (som jag på dessa 10 sekunder har råkat glömma) rakt ner i betonggolvet!

Imponerande att mobilen faktiskt höll! En hederlig Nokia, med de tre B´na: Basic, Billig, Behändig. Allt utom modern alltså.

Inte riktigt lika imponerad är jag över mitt närminne. Jag är faktiskt i det närmaste förskräckt.

Söndag eftermiddag

Kungsörnen svävar över mitt huvud, majestätisk med sina vingar utbredda, glidande på den lugna brisen från norr.

Jag är på vandring och blir varm i hjärtat...

...av Barks mörkbruna ögon. 

Av havet och lillön.

Sätter mig på en sten och njuter av stunden som är, tänker:
Ni har inte en aning om hur privilegierade ni är.

Det är söndag eftermiddag i Gannarveviken.

September morgon.

Vaknar, kikar på klockan, 06:30. Sängen bredvid redan avsvalnad och tom sedan länge.

Öppnar fönstret, måste ha luft, ren klar morgonluft. Lyssnar på samhällets tystnad. Inga bilar, inget slammer från lastbåtar, bara ett stilla skvalande från stuprännan där septemberregnet letar sig ner.

Människorna tycks unna sig att ligga kvar mellan sov-varma lakan, låter morgonen ha sin tid med rykande hett te, rostade mackor och ICA-basic marmelad. 

Det är en gråmulen septembermorgon på ön.