lördag 1 september 2012

Cellskräck

Nattens insikt, utan fönster blir det väldigt instängt.

Vi fick problem med vattnet på jobbet i natt, det kom en man i fluorescerande kläder till vår räddning och det blev min uppgift att följa med honom i källaren.
Källaren under mitt arbete är gigantisk. Korridorer med dörrar som bara leder till nya korridorer, med dörrar.

Jag försöker hålla koll på hur vi går. Höger, vänster, vänster igen, höger. Eller hur gick vi nu igen? Var det tvärt om? Såg jag en nödutgång där borta? Rörkulvert står det på en dörr, nej skriker min hjärna, inte in i någon rörkulvert.

Naturligtvis säger jag ingenting, det gäller att hålla fanan högt i alla lägen, trots att obehaget börjar krypa i mig. Här nere finns inga fönster, bara dörrar med skyltar "släck efter dig" och korridorer. Tänk om det börjar brinna? Tänk om det blir strömavbrott? Min hjärna hittar spöken som jag försöker vifta bort.

Mina nycklar öppnar inga låsta dörrar som det är tänkt, tillslut inser den fluorescerande mannen att det här leder ingenstans och vi åker upp ovan jord igen, till min stora lättnad.

Inte visste jag att jag var en sådan tunnis!

5 kommentarer:

SoF sa...

Ännu en insikt... ;)

Varma första-september-solskens-hälsningar!

Znogge sa...

Jag hade aldrig åkt ner... Så jag tycker att du klarade det bra!

Bea sa...

Huuu... läskigt!
Bra jobbat och is magen!
Kram /Bea

Ninja sa...

Långa korridorer under jord.....nej det finns bättre ställen :)

Rigmor sa...

Vetskap som man kanske kan vara utan...skulle inte heller gärna gå under jord, inte heller i sällskap med någon som jag inte känner...oavsett om han är i tjänst!! Mörkrädd...jo det är jag nog...
Kram kram