tisdag 25 september 2012

Imponerad, eller inte...

Nej, inte den här bilen. Den här bilen får jag bara röra om jag ska klippa gräset, på sin höjd!  Men bilden låg bland alla andra bilder och jag brukar ju ha en bild med, så.. Ja, varför inte! För övrigt så tror jag den här bilen är som gjord att köra rundbalar med, och dra hästsläp, men det är vi inte överrens om, jag och ägaren.

Ibland händer grejer som verkligen imponerar.

Som när jag kastade upp jackan på biltaket i garaget, och ovanpå jackan la jag mobilen. Inget konstigt med det.

Sedan går jag fyra steg bort, drar av mig gummistövlarna och ställer upp dom på skostället, eftersom jag är så grymt ordningssam. Hur lång tid kan det ta? Max 10 sekunder.

Tillbaka till jackan som jag river ner från biltaket med ett swisch, och därmed swischar mobilen också (som jag på dessa 10 sekunder har råkat glömma) rakt ner i betonggolvet!

Imponerande att mobilen faktiskt höll! En hederlig Nokia, med de tre B´na: Basic, Billig, Behändig. Allt utom modern alltså.

Inte riktigt lika imponerad är jag över mitt närminne. Jag är faktiskt i det närmaste förskräckt.


8 kommentarer:

SoF sa...

Hihihi = är lika med igenkännings-fniss.

Likadant här hos mig...förskräckt.

Önskar dig en fin tisdag Åsa!

Bea sa...

Hej Åsa!

Det är lugnt Åsa, vi är flera med dig som imponeras över den fantastiska förmågan att "glömma" saker på en sekund. Kallas visst disträ ;)
Ha en fin dag!
Här skiner solen för ovanlighetens skull!!
Kram /Bea

Ingrid sa...

Det där med minnet.....

Tur att du mobilen höll!
Ha en fin tisdag i regnvädret.

Ninja sa...

Närminne vad är det?????? Det har jag tappat för länge sedan, jag är imponerad om jag kommer ihåg något ;)

Min plats i solen sa...

Du är inte ensam Åsa. ;) Vi är nog ett helt gäng som upplever liknande i vår vardag och det känns lite tryggt. Att veta att man inet är ensam. För ärligt så undrar jag ibland om det är de första tecknen på en begynnande demens när närminnet så totalt sviker. Då är det skönt att höra att vi ä fler. Eller orande om det är så at vi alla har begynnande demens. ;)

Alla klagar över verifieringskoderna man får fylla i på en del bloggar men jag tycker att de är toppen. För så länge jag klarar av att fylla i dem så håller jag ju knoppen igång. Värdefull träning. ;)

Tack fina Åsa för att du finns där. Alltid lika lugn och värmande med dina kommentarer. Alltid lika omtänksam. Speciellt värmande de där dagarna när jag hade det tufft med oro, smärta och sjukhusbesök. Dina ord värmde så gott och la sig som bomull kring mitt hjärta. Tack för att du finns där ute på ön och är en så oerhört uppskattad bloggsyster.♥

Kram Lotta

Kersti sa...

Ja som du redan sett är du i gott sällskap. Man undrar hur det fungerar där uppe. men oftast går det ju bra. Kanske att man har viktigare saker att minnas än mobiltelefoner på tak och i bakfickan :)

Rigmor sa...

Hahaha...förlåt, men jag tror det är alldeles normalt...närminnet alltså...Gud, när jag jobbade i butik och satt i kassan...då kan man tala om närminne på en del kunder!! En pappa, och detta är alldeles sant, GLÖMDE ett barn vid lösgodiset....jo, han hade fyra när han kom in, men "bara" tre när han gick ut. Som kassörska ska man inte bara hålla koll på kundernas varor, man ska även ha koll på deras tillhörigheter...Sen är jag helt enig med dej, gamla hederliga telefoner är bäst, ju mer elektronik och annat skit i dom, ju svårare är det att ringa...
Sen håller jag också med om bilen, klart den ska användas, ett bruksföremål...troféer har man i bokhyllan, så det så.
Ha en fin onsdag på ön!!
Kram kram

Znogge sa...

Finns fördelar med basic! En iPhone hade varit ett minne blott...