Här bor mina bin, vid familjen Höglund i Eksta.
I dag när jag besökte min bigård hade bina börjat bygga ut en ram! En liten sten-flisa föll från mitt hjärta, men man ska inte ropa hej....
För en vecka sedan slungade jag min första honung med hjälp av Gunnar Melander i Klintehamns biodlarförening.
Sedan dess har jag rört och rört... När är det färdigrört? Enklast är faktiskt att käka upp alltihopa, då är man av med det rörande problemet!
9 kommentarer:
Åsas bigård...Heja dig!
...å sådana där moderna bikupor/plastramar har jag inte sett tidigare.
Ha det gott!
SoF
Experterna har inte alltid rätt. Vilken fin somrig etikett på honungsburken. En annan viktig bisak. Hoppas du fått vara ifred på semestern. Kram Bosse
Åh, så spännande! Hoppas allt ska avlöpa planenligt även i fortsättningen!
Egen honung, så coolt!
Jag förstår förstås inte varför dessa bikupor inte skulle vara bra. Förstår heller inte vad du menar med att bina bygger ut, Förklara gärna, kanske fler än jag som inte förstår men som vill lära sig.
Kram
Så gott det ser ut, egen honung. Nu känns det säkert bra efter allt jobb. Fin etikett, Åsas bigård. Det kommer bli en dundersuccess :)
Gud...egen etikett och allt!! Sååå tjusigt!!
Jaha, så bin är kräsna också, det går inte med vad som helst,plast är de alltså inte så förtjusta i. Tänk vad man får lära sej!!
Kram kram
Så roligt Åsa!
Du får rapportera när du har något överskott att sälja.
Vad roligt att se att du kommit igång så bra. Godast är den egna honungen!
Här har vi inte hunnit slunga än.
Men snart ;)
Ha det bäst, Åsa.
Grattis Åsa! Vilken lycka att hålla sin egen honung i handen. För att inte tala om att smaka sin egen honung. Vi har inga egna bin utan låter biodlare ha sina bin på vår mark och nog känns det lite lyxigt att äta honung tillverkad av bin i vårt solrosfält. Solsken på burk!
Lycka nu till du härliga bitjuserska!
Kram Lotta
Skicka en kommentar