Lyssnar på Winnerbäck och blir sentimental, troligen ett dåligt val, just nu i denna stund när sömnbristen har fått min frontallob att koppla ner.
Önskar att åtminstone kisse hade legat här på min mage, hoprullad till en hårig boll, men, nej. Kisse har gått ut, ut i det varma augustiregnet.
Troligen hade jag piggnat till om jag också valt att gå ut, istället för att burra ner mig under filten i soffan, men kraften vill inte infinna sig, jag har drabbats av paltkoma.
Vemod är kvällens ledord.
5 kommentarer:
Vemod...ett vackert ord i mina öron.
Förhoppningsvis flyger "de" tillbax igen, åtminstone då och då...
♥
Usch då, låter lite deppigt tycker jag men det kan ju i och för sig vara rätt skönt att deppa rejält ibland för man känner sig ju så mycket gladare när man väl slutar deppa! Så funkar det i alla fall för mig hoppas det funkar på dig också!
/Frida
Vemod kan man drabbas av lite då och då. Speciellt när hösten närmar sig tycker jag... Hoppas det känns lite mer positivt snart!
Hösten närmar sig och då blir det lite vemodigt.....
Vemod hör lite hösten till, här också...ibland kan det vara skönt om det inte varar för länge, man måste få låta det komma och gå lite. Jag påverkas oerhört av det mörka och dystra, gäller att lätta upp med värmeljus och trevligt sällskap...
Kram på dej!!
Skicka en kommentar