Efterlyses, smarriga äppelrecept!

Äpplen, äpplen, äpplen... Jag terroriserar min omgivning med äpplen i alla dess former.

Det är lite grann som löss i skolan, antingen har ingen eller så har alla, och frågar man om någon vill ha, så ser alla lika förskräckta ut.
- Nej tack du, jag har nog med mina egna, väser dom mellan sammanpressade läppar.

Paj, kakor, mos, packade i kartong inför den långa vintern och nedfrusna i små bitar. Resterna hamnar på trädgårdslandet.

Vilket är ditt bästa äppelrecept? Om du orkar och har lust får du gärna dela med dig, för det är som om jag aldrig kan få nog av smarriga äppelrecept!

Att livet kan vara så gott!

13 plusgrader, vindstilla och sol, en eftermiddag i slutet av oktober. Träden är färgade i gult, rött och orange, havet är stilla, kan ni se det framför er?

Foto på Bojen lånat från Gannarves hemsida, Fotot är taget av Lovisa Berlin.

Där längsmed stranden rider jag på Bojen, tillsammans med bästa sällskapet som tänkas kan, det är som om det inte vore verkligt, att livet kan vara så gott.

Katastroftänk

Funderar skarpt på att lägga ner det här med katastroftänkande. Känns som om det tar mer än det ger på något vis...

Två soldater

Som jag väntat, och äntligen blev det min tur, att få låna Roslund och Hellströms nya bok "Två soldater" från biblioteket. Så nu har jag läst när jag lagat mat, framför tv´n, bakom tv´n, på toaletten, i bilen på väg till jobbet... Eller, inte riktigt så mycket kanske, men mycket läsning har det blivit.

Kanske är det inte Roslund och Hellströms bästa, med det menar jag att deras tidigare böcker varit helt magnifika, och att Två soldater är bra, riktigt bra.

Du sparkas in i en värld så nära, men ändå så oerhört långt bort. En värld där kärlek och brödraskap får en helt ny innebörd. En värld där kvinnor är horor, en värld fylld av frånvarande pappor och egenhändigt skrivna regler, en värld jag önskade inte fanns.

Här finns det inga lyckliga slut och skratten är långt, långt borta.

Läs den och bli berörd.

Gannarve gård i höstskrud

 På jakt efter en höstbild till Gannarves hemsida...

Nybakat

Kan det bli något klokt utav denna grå-bruna kladdiga klump som mest liknar... Nej, ni ska slippa den liknelsen.

Joho ni, har ni sett! Betyget blev... Jättegott!

Kan tillägga att en assistent är att rekommendera för det är en kladdig historia.

Rågkakor 4 st

3 msk rapsolja

5 dl vatten

50 g jäst

2 tsk salt

2 msk farinsocker

½ påse brödkrydda

7 dl fint rågmjöl

ca 4,5 dl vetemjöl

• Värm vattnet till 37 grader.
• Blanda jäst, olja, salt, farinsocker och brödkrydda i assistenten.
• Häll på vattnet och blanda ihop.
• Tillsätt mjölet och kör assistenten i 6 minuter.
• Låt degen jäsa under bakduk i 30-45 minuter.
• Kör några varv med assistenten innan du häller ut degen på bakbordet.
• Dela degen i 4 delar och tryck ut en kaka ca 1 ½ cm tjock / bakplåt. Nagga och stansa ut ett hål i kakan innan du täcker med bakduk.
• Låt jäsa ca 30 minuter.
• Pensla med vatten och strö över vetekross.
• Grädda mitt i ugnen i 225 grader i 15 minuter. 

Underbara oktober

Oktober kan ju vara alldeles underbar, som idag, vindstilla (hur ofta är det vindstilla i oktober om man bor på en ö?) och solsken.

 Alla dessa färger, den höga klara luften och lövprasslet under fötterna.

Jag har hunnit med en lång springrunda på Klinteberget, sova middag och en ridtur på Lisette. Nu ska jag umgås med min familj som droppar in en efter en genom dörren, innan jobbarhelgen tar vid.

Jag önskar er alla en fin helg och hoppas att ni har möjlighet att fylla den med glädje och avkoppling!

// Kram Åsa

Coben och Bilbo

Så har jag snart manglat ännu en Coben, alltid lika spännande. Så spännande att jag min vana trogen läser slutet på ett tidigt stadium, allt för att lugna nerverna.

Nu ska jag trycka några sidor till innan det är dags för matlagning (kålpudding) och sedan ridlektion på Gannarve, om allt blir som planerat så ska jag rida Bilbo och vi ska visst ha galopparbete.

Känns som en blind leder en annan blind, tjohoo!!!

Regn, regn, regn.

Ett kungligt sätt att fördriva tiden.

Bortgjord

Utsikten i alla ära, men vi fokuserar mest på maten. // Hälsn Olga o Masja på Gannarve gård.

Om man lovar att bjuda på fika, men glömmer kakan hemma, då har man gjort bort sig, eller hur?

Annars har jag haft en "feel good" förmiddag på Gannarve gård. Tack alla ni underbara, och ett extra tack till Kerstin, min räddare i nöden.

Tänk om man kunde ha sådana här dagar alla dagar. Skulle jag njuta lika mycket utav det då? Utav hästarna, människorna och doften från havet?

Ja, det skulle jag ta mi racksingen göra!

Händerna upp i luften!

Kanske inte helt hormonellt okej om man börjar böla när man ser sin son övningsköra med  lastbil på stadens gator?

Men nu går vi mot ledig helg och inte har jag tid med sådant trams för här är det mycket på gång!

Eller vad säger ni om privatlektion på Gannarve gård i morgon tillsammans med Carinavännen, och på söndag ska P18´s fotbollsdamer spela sin första av två kvalmatcher i resan mot div1.

Men först ska vi ta och rasta kroppen i Hemsebadets klorerade vatten, där ska det väl ändå inte finnas något som kan få mig att bli sentimental?

Händerna upp i luften,

Pannan mot baren

nu spränger vi taket...

...Natten är vacker,

du är som natten.

Jag är en vinnare igen...

Ha en underbar helg mina vänner, och var rädda om varandra!

Coolast i världen?

Att komma ut i skogen,  det är grejer det! 

 Jag har lyckan att få vara medryttare till världens coolaste häst. Eller, det vet jag ju inte, men jag har svårt att tänka mig en coolare häst än Lisette.

Och därmed kommer historien från dagens uteritt!

För att komma ner i skogen tar vi vägen genom ett par gator i vårt kvarter. Idag blev det lite rörigare än vanligt. En lastbil hade parkerat på ena sidan gatan, på andra sidan hade de lastat av pallar med modell högre inplastade vita föremål. Däremellan ska vi passera.

20 meter längre fram står en hund hängande över staketet och skäller så lungorna ska hoppa ur.

Inga problem tänker Lisette, varken lastbilar eller inplastade föremål har någonsin attackerat mig, och den där hunden har jag sett förut.

Så vi passerar lugnt och fint både lastbil och lastpallar, tar sikte på hunden som hänger över staketet, fortfarande skällande.

Då far det ut en liten chihuahua, den är inte högre än Lisettes hovar, och min enda tanke är att trampar Lisette på den där lilla ynkliga varelsen så återstår bara en våt liten fläck.

Den lilla, lilla hunden springer runt den stora, stora hästen. (Fortfarande skäller den stora hunden hängande över staketet)

Jag gör halt och inväntar matte som nu dykt upp och försöker locka till sig den lilla,lilla 13000 kronors hunden som verkar något självmordsbenägen. Matte har ingen större framgång kan jag säga. Så efter en ganska kort stund lämnar jag och Lisette den kaotiska situationen med den stora, FORTFARANDE, skällande hunden, den lilla, lilla självmordskandidaten (som gör ett tappert försök att hänga på oss) och deras matte.

Lisette? Hon verkat fullständigt oberörd.

Åsa? Jag är imponerad!

Recept på enkla tekakor!

Dagens förmiddagsväder inbjöd till bakning, något som jag tycker är riktigt roligt.

Och lönsamt, för bröd är dyrt!

Här kommer receptet på dessa lite nyttigare tekakor om någon vill ha.

40 st tekakor!

1 liter vatten

5 dl havregryn

100 g smält margarin eller smör

1 hg jäst till söta degar

4 msk honung

2 tsk salt

1 dl vetekross

1 dl linfrö

18 dl vetemjöl

1. Smält margarinet i en gryta och tillsätt sedan kallt vatten. Det brukar bli lagom temperatur, dvs "fingervarmt", 37 grader.

2. Smula ner jästen i degbunken tillsammans med honungen, tillsätt lite av degspadet och rör runt så jäst o honung får smälta.

3. Tillsätt resten utav degspadet, salt, havregryn, vetekross och linfrö. Blanda ihop.

4. Tillsätt vetemjölet lite i taget och kör assistenten i 5-6 minuter. Degen ska vara lite kladdig.

5. Häll ut degen på bakbordet och dela i 40 bitar. Täck med bakduk och låt jäsa i ca 40 minuter.

6. Lägg varje "degklick" på bakplåt och platta ut till en tekaka med mjölad hand. Låt jäsa i ytterligare ca 40 minuter.

7. Sikta ev mjöl över tekakorna som dekoration innan du gräddar dom mitt i ugnen 225 grader / 6 minuter.

Lycka till!

Söndagsfix

Även om jag är en evig optimistmaskin så har jag börjat inse att favoritmånaden är slut.

Därmed passar det utmärkt att göra de sista planteringarna för i år.

Samt skura allt som skuras kan, tex fågelbad och vattentunnor.

Nu måste jag bara få till en förhandling om vart fågelbadet kan få bo under vintern.  I den gamla lekstugan, som fungerade utmärkt förra året, verkar det fullkomligt hopplöst i nuläget att få in ens så mycket som en skosula, än mindre ett modell större fågelbad i betong.

Vem är det som äger alla dessa pinaler egentligen?

Förhållningsregler till vår nya hyres (?) gäst

• Om du nu nödvändigtvis måste skita inomhus vore jag tacksam om du plockade upp efter dig!

• Det går bra att leka med kissen, men det är bra om du tar det lite lugnt med honom, han börjar bli lite till åren och jag vill inte fresta hans hjärta i onödan. Är det så att ni ska jaga varandra är jag glad om ni håller er borta från fönsterna, egentligen hade det bästa varit om ni kunde gå ut och leka.

• Om det är så att du skulle få ett hårt slag i nacken i samband med att du äter en liten bit ost ska du inte ta det personligt, se det mera som att jag bevakar mitt revir.

• Ja just det, det där med hyresgäst. Hur har du tänkt det med just hyran egentligen?

Mvh // Ägarinnan av denna bostad.

Imponerad, eller inte...

Nej, inte den här bilen. Den här bilen får jag bara röra om jag ska klippa gräset, på sin höjd!  Men bilden låg bland alla andra bilder och jag brukar ju ha en bild med, så.. Ja, varför inte! För övrigt så tror jag den här bilen är som gjord att köra rundbalar med, och dra hästsläp, men det är vi inte överrens om, jag och ägaren.

Ibland händer grejer som verkligen imponerar.

Som när jag kastade upp jackan på biltaket i garaget, och ovanpå jackan la jag mobilen. Inget konstigt med det.

Sedan går jag fyra steg bort, drar av mig gummistövlarna och ställer upp dom på skostället, eftersom jag är så grymt ordningssam. Hur lång tid kan det ta? Max 10 sekunder.

Tillbaka till jackan som jag river ner från biltaket med ett swisch, och därmed swischar mobilen också (som jag på dessa 10 sekunder har råkat glömma) rakt ner i betonggolvet!

Imponerande att mobilen faktiskt höll! En hederlig Nokia, med de tre B´na: Basic, Billig, Behändig. Allt utom modern alltså.

Inte riktigt lika imponerad är jag över mitt närminne. Jag är faktiskt i det närmaste förskräckt.

Söndag eftermiddag

Kungsörnen svävar över mitt huvud, majestätisk med sina vingar utbredda, glidande på den lugna brisen från norr.

Jag är på vandring och blir varm i hjärtat...

...av Barks mörkbruna ögon. 

Av havet och lillön.

Sätter mig på en sten och njuter av stunden som är, tänker:
Ni har inte en aning om hur privilegierade ni är.

Det är söndag eftermiddag i Gannarveviken.

September morgon.

Vaknar, kikar på klockan, 06:30. Sängen bredvid redan avsvalnad och tom sedan länge.

Öppnar fönstret, måste ha luft, ren klar morgonluft. Lyssnar på samhällets tystnad. Inga bilar, inget slammer från lastbåtar, bara ett stilla skvalande från stuprännan där septemberregnet letar sig ner.

Människorna tycks unna sig att ligga kvar mellan sov-varma lakan, låter morgonen ha sin tid med rykande hett te, rostade mackor och ICA-basic marmelad. 

Det är en gråmulen septembermorgon på ön.

Jag, ett hopskrap.

Som sunkig släke, uppspolad på en öde strand känns min kropp idag. Som ett hopskrap av det som blev över på en trist loppmarknad när turisterna lämnade ön.

På rygg i soffan med dubbla filtar, tända ljus och eld i kaminen är det egentligen ett i-lands problem.

 Äntligen får jag tid att beta av högen med böcker som bara växer och växer där på farfar Eriks gamla byrå.

Läsa och drömma mig bort till grönsaksland som aldrig drabbas av ohyra och hästar med mjuka mular och snälla ögon.

Tack snälla Anna för tidningarna!

Physalis

 Från ett litet frö till en meterhög buske på en sommar.

Mängder av oansenliga små blommor har blivit...

... lika stora mängder gröna bär-skal.

Som nu sakta men säkert blir gula och när skalet är torrt och frasigt är det bara att skörda ett himmelskt gott bär som smakar så mycket mera än de Physalis man köper i livsmedelsbutikerna.

Fartfylld söndag

Det är klart att det gick vägen, varför skulle det inte göra det?

Idag har vi höstrusk på ön, det gör mig inte så mycket för jag har släppt efter på mina inomhussysslor just i väntan på sämre väder.

Så nu har det blivit städat och bakat. Snart ska jag dra fram strykbrädan, eller ska jag ta symaskinen först? Jag och symaskinen är inte bästa vänner förstår ni. Jag får så dåligt tålamod när det börjar handla om nål och tråd.

En ny kaksort blev det i alla fall, och fastän jag inte gillar kaffe så var de här riktigt goda!

Kaffesnittar

Lättbakade och makalöst goda småkakor.

Ingredienser

½ dl starkt kaffe 
1 msk snabbkaffepulver 
1 dl sötmandel 
1 ½ dl strösocker 
1 msk vaniljsocker 
175 g Svenskt Smör från Arla 
4 ½ dl vetemjöl 
½ tsk bakpulver 
1 krm salt 
1 msk ljus sirap 

1 msk farinsocker 
ev ½ msk snabbkaffepulver eller krossade kaffebönor

Gör så här

• Sätt ugnen på 200°.
• Blanda kaffe och kaffepulver.
• Hacka mandeln fint i en matberedare.
• Tillsätt strösocker, vaniljsocker och smör och kör till en gryning massa.
• Tillsätt mjöl, bakpulver, salt, sirap och kaffe.
• Fortsätt köra till en jämn deg.
• Ta upp den på lätt mjölad bänk och dela i tre delar.
• Rulla ut delarna till längder och lägg på plåt med bakplåtspapper.
• Platta ut dem och strö över farinsocker, ev blandat med kaffepulver.
• Grädda i mitten av ugnen 12–15 min.
• Skär längderna i sneda bitar och låt svalna på galler.

 

Lögnare måste ha ett bra minne

Riktigt alltigenom ärliga människor växer inte på träd, nej för människor växer aldrig på träd tänker kanske du, och det är ju sant förstås. 

Men ändå, nog är det irriterande med människor som svänger sig med sanningen lite hur som det passar för stunden. Samtidigt som det nästan kan vara lite komiskt, för när man väl lär känna en människa tillräckligt bra så ser man ju när lögnen kommer, små tecken som tonfall, blickar, gester. 

Jag flinar lite för mig själv, inombords, och tänker att nu ljuger du allt för mig.

För jag vet...

Jag vet vad sanning är.

Helgen i korthet

Solsken

Goa vänner

Hästar

Cykel

Fotboll

Huvudvärk

Choklad

Strömavbrott

Mera sol

Korvgrillning

Buskröjning

Hallon

Kompostkvarn

Så blev det plötsligt söndag kväll och jag konstaterar att september är en underbar månad, att tiden går alldeles för fort och att jag älskar min grensax med utväxling!

Hästätande plastbaljor, finns det?

Carrisma

Har börjat min dag med en uteritt på Gannarve gård, sämre start på dagen kan man ha!

Sanningen är den att det är ute i skog och mark jag trivs allra bäst. Visst är det roligt med ridlektioner, och, naturligtvis, är det så, att jag om någon behöver de där lektionerna. Men roligast, det är det ute i friheten.

Dagens tur gick galant. Först mötte vi ett rådjur, som jag trodde var alla hästars skräck, men tydligen inte Carrismas, hon bara tittade lite förstrött. Sedan råkade det vara en hästätande plastbalja på sidan av skogsvägen vi red på. Carrismas första tanke var att springa hem igen, och det får man kanske förstå, för vem vill bli uppäten av en plastbalja?
Efter lite övertalning gick vi i alla fall förbi den där baljan, som konstig nog inte alls verkade bry sig om en stor häst, ibland blir man förvånad.

Nu ska jag ta tag i vardagen, den heter städning, handel och gräsklippning. Plötsligt känns det inte alls lika roligt längre. Får nog liva upp mig med något fettbildande till eftermiddagskaffet.

Roliga grejer i sikte

Jag och älskade Bark på Gannarve. Foto Sara Janson

Plötsligt står det ridning på programmet, tre dagar i rad. Vilken tur jag kan ha! Men först ska jag arbeta lite grann, det går nog som en dans när jag nu har så mycket roligt att se fram emot.

Odlar o skördeåret 2012

Nu är jordgubbslandet utökat med 100%, ska man odla ska man väl ändå odla det godaste och dyraste!

För övrigt börjar både det ena och det andra sjunga på andra versen, men vad gör väl det? Jag har haft en bra odlar och skördeår.

Det enda som inte riktigt blev som det var tänkt var växthusgurkan. Inledningen på sommaren var alldeles för blåsig för att odla en så pass känslig grönsak ute.
Sedan har jag nog öst på lite för mycket kväverikt gödsel på hallonbuskarna, och möjligen för lite vatten, för det är mycket blad och dålig skörd. Det är inte första gången jag går på den blåsningen, en del människor lär sig helt enkelt inte av sina misstag.

Cellskräck

Nattens insikt, utan fönster blir det väldigt instängt.

Vi fick problem med vattnet på jobbet i natt, det kom en man i fluorescerande kläder till vår räddning och det blev min uppgift att följa med honom i källaren.
Källaren under mitt arbete är gigantisk. Korridorer med dörrar som bara leder till nya korridorer, med dörrar.

Jag försöker hålla koll på hur vi går. Höger, vänster, vänster igen, höger. Eller hur gick vi nu igen? Var det tvärt om? Såg jag en nödutgång där borta? Rörkulvert står det på en dörr, nej skriker min hjärna, inte in i någon rörkulvert.

Naturligtvis säger jag ingenting, det gäller att hålla fanan högt i alla lägen, trots att obehaget börjar krypa i mig. Här nere finns inga fönster, bara dörrar med skyltar "släck efter dig" och korridorer. Tänk om det börjar brinna? Tänk om det blir strömavbrott? Min hjärna hittar spöken som jag försöker vifta bort.

Mina nycklar öppnar inga låsta dörrar som det är tänkt, tillslut inser den fluorescerande mannen att det här leder ingenstans och vi åker upp ovan jord igen, till min stora lättnad.

Inte visste jag att jag var en sådan tunnis!