söndag 4 mars 2012

Söndagsmorgon


Söndagsmorgon, promenad till havet. Tyst, verkligen tyst. Det enda som hörs är fåglar och en stillsam bränning mot stranden.
Sätter mig ner, solen värmer min rygg, blicken vilar i fjärran. Mina tankar stannar tillsammans med tiden.
Såhär borde livet vara, ofta, ofta.
Tystnad
När upplevde du riktig tystnad sist?

5 kommentarer:

SoF sa...

Tänkte på det när jag gick i skogen för en liten stund sedan.
När man går i utkanten så hör man ju fortfarande ljuden från bilar och bostadsområde.
Man behöver komma längre in för att bara höra ljuden från trädsus och fåglar...

Att gå i naturen och inte höra någonting alls - det skulle kännas konstigt, för ingenstans är det ju knäpptyst.

I många år har jag levt i en mycket tyst miljö - det har varit nödvändigt...men nu fungerar det med lite mer ljud igen.

När man har för mycket av det ena, så är det det andra som man behöver/längtar efter tror jag.

Lagom och balanserat är nog eftersträvansvärt.

Varma vårhälsningar från mig och fastlandet!

Mia sa...

Absolut tystnad, ja... när upplevde jag det sist?? Man borde nog unna sitt öra den friden oftare, både örat och tankarna..

Rigmor sa...

Underbar bild...hav och himmel möts men man vet inte riktigt var...!! Ja du...tystnaden var väl när jag i fredags tog en rejäl promenad, genom skog, över en äng och sen ned till bebyggelsen igen. Sånt ger en enorm inre frid och jag blir sentimental nästan varje gång, ödmjuk inför livet. Nu kan man ju tro när man läser min blogg att livet oftast tas med en klackspark, men under den ytan finns ett inre som är ganska djupt...
Ha det så gott!!
Kram

Ingrid sa...

Jag önskar verkligen att jag kunde få "höra" tystnaden, men det är många år sedan jag fick uppleva den.

Men att få sitta vid havet, det är ro för själen!

Znogge sa...

Tystnad i jobbet är i alla fall en ovanlighet. Så mycket kan jag säga...

Önskar en fin vecka!