tisdag 21 augusti 2012

Tänk den som var lika cool som Lisette

När jag öppnade stalldörren stod dom där, Lisette och Doris, frustande välkomnade. Inte utan att jag för ett ögonblick kände mig lite populär, tills jag insåg att det var knäckemackan i min ficka de hälsade välkommen.


För två år sedan var jag rädd för hästar, det är jag inte nu. Jag har insett att det är världens trevligaste djur, delat med katten.
Lisette (till vänster på bilden) ägs av min trevliga granne Anna, och jag har förmånen att få låna Lisette när jag vill för att rida ut. Nog är det lyx! Jag har ju sagt det, jag har sån tur i livet! Först har jag en jättetrevlig granne, sedan får jag låna hennes häst. För bra för att vara sant helt enkelt!
Lisette är den coolaste häst jag suttit på, hon tycks inte vara rädd för någonting. Så där orädd önskade jag att jag också var.


4 kommentarer:

Ingrid sa...

Du är nog lika cool som Lisette! Tänk bara att bearbeta och komma över sin rädsla för hästar. Det är inte alla som tar ett sådant kliv!

Znogge sa...

Som jag med att flyga då. Våagde aldrig men nu tvekar jag inte. Kanske är det dags att börja rida också... Fina är de i alla fall!

Ninja sa...

Underbart, och det är förstås jättesvårt att konkurrera med en knäckebrödsmacka :)

Bea sa...

Hej Åsa!
Hi, hi.. så du tävlar om uppmärksamheten med en knäckemacka.. :)
men förstår att du behöver bjuda på små godbitar för att bli populär också.
Du är fenomenal på reflexioner!
Kram /Bea