Jag, ett hopskrap.

Som sunkig släke, uppspolad på en öde strand känns min kropp idag. Som ett hopskrap av det som blev över på en trist loppmarknad när turisterna lämnade ön.

På rygg i soffan med dubbla filtar, tända ljus och eld i kaminen är det egentligen ett i-lands problem.

 Äntligen får jag tid att beta av högen med böcker som bara växer och växer där på farfar Eriks gamla byrå.

Läsa och drömma mig bort till grönsaksland som aldrig drabbas av ohyra och hästar med mjuka mular och snälla ögon.

Tack snälla Anna för tidningarna!

Physalis

 Från ett litet frö till en meterhög buske på en sommar.

Mängder av oansenliga små blommor har blivit...

... lika stora mängder gröna bär-skal.

Som nu sakta men säkert blir gula och när skalet är torrt och frasigt är det bara att skörda ett himmelskt gott bär som smakar så mycket mera än de Physalis man köper i livsmedelsbutikerna.

Fartfylld söndag

Det är klart att det gick vägen, varför skulle det inte göra det?

Idag har vi höstrusk på ön, det gör mig inte så mycket för jag har släppt efter på mina inomhussysslor just i väntan på sämre väder.

Så nu har det blivit städat och bakat. Snart ska jag dra fram strykbrädan, eller ska jag ta symaskinen först? Jag och symaskinen är inte bästa vänner förstår ni. Jag får så dåligt tålamod när det börjar handla om nål och tråd.

En ny kaksort blev det i alla fall, och fastän jag inte gillar kaffe så var de här riktigt goda!

Kaffesnittar

Lättbakade och makalöst goda småkakor.

Ingredienser

½ dl starkt kaffe 
1 msk snabbkaffepulver 
1 dl sötmandel 
1 ½ dl strösocker 
1 msk vaniljsocker 
175 g Svenskt Smör från Arla 
4 ½ dl vetemjöl 
½ tsk bakpulver 
1 krm salt 
1 msk ljus sirap 

1 msk farinsocker 
ev ½ msk snabbkaffepulver eller krossade kaffebönor

Gör så här

• Sätt ugnen på 200°.
• Blanda kaffe och kaffepulver.
• Hacka mandeln fint i en matberedare.
• Tillsätt strösocker, vaniljsocker och smör och kör till en gryning massa.
• Tillsätt mjöl, bakpulver, salt, sirap och kaffe.
• Fortsätt köra till en jämn deg.
• Ta upp den på lätt mjölad bänk och dela i tre delar.
• Rulla ut delarna till längder och lägg på plåt med bakplåtspapper.
• Platta ut dem och strö över farinsocker, ev blandat med kaffepulver.
• Grädda i mitten av ugnen 12–15 min.
• Skär längderna i sneda bitar och låt svalna på galler.

 

Lögnare måste ha ett bra minne

Riktigt alltigenom ärliga människor växer inte på träd, nej för människor växer aldrig på träd tänker kanske du, och det är ju sant förstås. 

Men ändå, nog är det irriterande med människor som svänger sig med sanningen lite hur som det passar för stunden. Samtidigt som det nästan kan vara lite komiskt, för när man väl lär känna en människa tillräckligt bra så ser man ju när lögnen kommer, små tecken som tonfall, blickar, gester. 

Jag flinar lite för mig själv, inombords, och tänker att nu ljuger du allt för mig.

För jag vet...

Jag vet vad sanning är.

Helgen i korthet

Solsken

Goa vänner

Hästar

Cykel

Fotboll

Huvudvärk

Choklad

Strömavbrott

Mera sol

Korvgrillning

Buskröjning

Hallon

Kompostkvarn

Så blev det plötsligt söndag kväll och jag konstaterar att september är en underbar månad, att tiden går alldeles för fort och att jag älskar min grensax med utväxling!

Hästätande plastbaljor, finns det?

Carrisma

Har börjat min dag med en uteritt på Gannarve gård, sämre start på dagen kan man ha!

Sanningen är den att det är ute i skog och mark jag trivs allra bäst. Visst är det roligt med ridlektioner, och, naturligtvis, är det så, att jag om någon behöver de där lektionerna. Men roligast, det är det ute i friheten.

Dagens tur gick galant. Först mötte vi ett rådjur, som jag trodde var alla hästars skräck, men tydligen inte Carrismas, hon bara tittade lite förstrött. Sedan råkade det vara en hästätande plastbalja på sidan av skogsvägen vi red på. Carrismas första tanke var att springa hem igen, och det får man kanske förstå, för vem vill bli uppäten av en plastbalja?
Efter lite övertalning gick vi i alla fall förbi den där baljan, som konstig nog inte alls verkade bry sig om en stor häst, ibland blir man förvånad.

Nu ska jag ta tag i vardagen, den heter städning, handel och gräsklippning. Plötsligt känns det inte alls lika roligt längre. Får nog liva upp mig med något fettbildande till eftermiddagskaffet.

Roliga grejer i sikte

Jag och älskade Bark på Gannarve. Foto Sara Janson

Plötsligt står det ridning på programmet, tre dagar i rad. Vilken tur jag kan ha! Men först ska jag arbeta lite grann, det går nog som en dans när jag nu har så mycket roligt att se fram emot.

Odlar o skördeåret 2012

Nu är jordgubbslandet utökat med 100%, ska man odla ska man väl ändå odla det godaste och dyraste!

För övrigt börjar både det ena och det andra sjunga på andra versen, men vad gör väl det? Jag har haft en bra odlar och skördeår.

Det enda som inte riktigt blev som det var tänkt var växthusgurkan. Inledningen på sommaren var alldeles för blåsig för att odla en så pass känslig grönsak ute.
Sedan har jag nog öst på lite för mycket kväverikt gödsel på hallonbuskarna, och möjligen för lite vatten, för det är mycket blad och dålig skörd. Det är inte första gången jag går på den blåsningen, en del människor lär sig helt enkelt inte av sina misstag.

Cellskräck

Nattens insikt, utan fönster blir det väldigt instängt.

Vi fick problem med vattnet på jobbet i natt, det kom en man i fluorescerande kläder till vår räddning och det blev min uppgift att följa med honom i källaren.
Källaren under mitt arbete är gigantisk. Korridorer med dörrar som bara leder till nya korridorer, med dörrar.

Jag försöker hålla koll på hur vi går. Höger, vänster, vänster igen, höger. Eller hur gick vi nu igen? Var det tvärt om? Såg jag en nödutgång där borta? Rörkulvert står det på en dörr, nej skriker min hjärna, inte in i någon rörkulvert.

Naturligtvis säger jag ingenting, det gäller att hålla fanan högt i alla lägen, trots att obehaget börjar krypa i mig. Här nere finns inga fönster, bara dörrar med skyltar "släck efter dig" och korridorer. Tänk om det börjar brinna? Tänk om det blir strömavbrott? Min hjärna hittar spöken som jag försöker vifta bort.

Mina nycklar öppnar inga låsta dörrar som det är tänkt, tillslut inser den fluorescerande mannen att det här leder ingenstans och vi åker upp ovan jord igen, till min stora lättnad.

Inte visste jag att jag var en sådan tunnis!

Feel good runda

I min trädgård

Det blev en löparrunda i går kväll, en riktig feel good runda i den varma augustikvällen. I själ och hjärta är jag ju en springare. Att skador och skavanker hindrar mig från att springa så mycket som jag verkligen vill har jag accepterat, tror jag.
Glädjande är att jag faktiskt inte har haft det minsta ont i min höft efter de två sista rundorna. Det kanske finns hopp?

Någonstans har jag läst mig till att man inte ska öka sin träning mera än 10% i veckan, för att förhindra överbelastningsskador. Jag ska försöka ha det i åtanke.

Vardagsfotografering onsdag

Bästa slånbärsstället hittade jag på kvällens cykeltur. På en liten stund hade jag lyckats få ihop två liter, och min glassback var till bredden fylld.

Cyklade vidare i den ljumma sommarkvällen.

Kunde inte motstå ett fotbad, och så varmt o gott det var. I morgon är det jag som åker till stranden!

Vardagsfotografering tisdag

Idag har jag varit nyttig så det har rykt om det.

Första anhalt var återvinningen, vilken fantastisk instans, tänk att det fanns en tid då vi INTE sopsorterade, känns overkligt.
När jag ändå var ute och for med buss-skrället svängde jag förbi Gannarve och pratade bort en stund. Med mig hem fick jag anemoner och tomater, tack Kerstin!

Sedan har jag grävt, planterat, flyttat och även gått löst med sekatören på ett och annat överblommat elände.

Finaste kisse hade dagen till ära övergivit sin vaktpost i grannens häck för att hålla mig sällskap.

Nu ska jag röra ihop lite mat tills herrarna kommer hem, sedan blir det ridlektion på Jackpot och därefter arbete. I morgon sover jag nog gott!

Lägerhelg

Att få möjlighet att tillbringa en helg tillsammans med människor och djur man tycker mycket om, och därtill på en unik plats som Gannarve gård, är ett privilegium, det inser jag.

Vi lättade på många dörrar. (Här står min o Carinas sovrumsdörr på glänt.)
Tyvärr har jag också stängt en dörr efter min helg på Gannarve. Det är med stor sorg i mitt hjärta som jag inser att kärlek inte alltid räcker till för att lösa alla problem. Det gör så ont.

Genom hästarna har jag fått vänner jag aldrig annars skulle ha mött. Människor med skilda bakgrunder och liv med ett stort gemensamt intresse. Det avkunnades en hel del under den där sena middagen, precis så som det ska i goa vänner lag.

På söndagsmorgonen fick IKEA-kassarna ett nytt användningsområde, inte för att vi var rädda om frisyrerna, utan för att vi tvekande en del om det nu var så att vi var gjorda utav socker så hade den där åskskuren kunnat få förödande konsekvenser.
Ibland är det bäst att ta det säkra för det osäkra.

Lördagsläget

 Ett favoritställe denna sommar har varit hamnfiket här i Klinte, de har haft världens smarrigaste mackor. Jag hoppas verkligen att de kommer tillbaka nästa sommar igen!

Annars är det tyst och stilla denna lördagsmorgon. 25% ligger och sover, 25% är bortresta och 25% har redan hunnit ut i garaget. Själv ska jag ta och snygga till mig lite, gräva klart trädgårdslandet, laga falukorv i ugn och sedan PACKA!

Just det, packa! För i eftermiddag bär det av till Gannarve för häst och kvinnoliv i ett dygn, inte utan att jag tror att vi kommer att få riktigt roligt!

Vardagsfotografering torsdag.

Har fått springa av mig idag. Det är gott, gott för både kropp och själ. Satt en lång stund på terassen när jag kom hem, stretchade, åt nektarin och klappade katten, ända tills han bet mig, älskade kattskrälle.

Vardagsbilden idag kommer från vårt vackra bibliotek här i Klintehamn, som ligger i Donnerska huset. I mars var det återinvigning av biblioteket efter en omfattande renovering, har ni möjlighet så kan jag verkligen rekommendera ett besök i denna unika byggnad från 1700-talet, med sin unikt trevliga personal, som dock inte är från 1700-talet.

Vemod

Alla flög ut, vilken kontrast det blev. 

Lyssnar på Winnerbäck och blir sentimental, troligen ett dåligt val, just nu i denna stund när sömnbristen har fått min frontallob att koppla ner.

Önskar att åtminstone kisse hade legat här på min mage, hoprullad till en hårig boll, men, nej. Kisse har gått ut, ut i det varma augustiregnet.

    Troligen hade jag piggnat till om jag också valt att gå ut, istället för att burra ner mig under filten i soffan, men kraften vill inte infinna sig, jag har drabbats av paltkoma.

Vemod är kvällens ledord.

Tänk den som var lika cool som Lisette

När jag öppnade stalldörren stod dom där, Lisette och Doris, frustande välkomnade. Inte utan att jag för ett ögonblick kände mig lite populär, tills jag insåg att det var knäckemackan i min ficka de hälsade välkommen.

För två år sedan var jag rädd för hästar, det är jag inte nu. Jag har insett att det är världens trevligaste djur, delat med katten.
Lisette (till vänster på bilden) ägs av min trevliga granne Anna, och jag har förmånen att få låna Lisette när jag vill för att rida ut. Nog är det lyx! Jag har ju sagt det, jag har sån tur i livet! Först har jag en jättetrevlig granne, sedan får jag låna hennes häst. För bra för att vara sant helt enkelt!
Lisette är den coolaste häst jag suttit på, hon tycks inte vara rädd för någonting. Så där orädd önskade jag att jag också var.

Vardagsfotografering-söndag

Vardagsfotografering var det ju, och här är mitt utgrävningsprojekt.

Blast och annat smått och gott som blir över efter skörd lägger jag tillbaka direkt på trädgårdslandet och gräver ner. Varför ta en omväg förbi komposten? Det vore förspilld kvinnokraft!

Kanske årets sista bönskörd, fångad i min tröja inför söndagens middag, som blev slottsstek. Jo, jo, nu blev ni allt förvånade va? Jag kan faktiskt laga mat, när jag vill!

Två projekt

Ingrid hade för ett tag sedan lagt ut gamla "vardagsbilder" på sin blogg, vilket fick mig att vakna till liv. Jag köpte ju för ett tag sedan en kompaktkamera för att ha med mig överallt och ta, kanske inte alltid så snygga bilder, utan mera bilder från min vardag.

Det funkade ett tag, sedan glömde jag bort min kompakta vän, men nu ska jag ta nya tag.

Egentligen hade det varit ett lysande tillfälle igår att dra igång projekt vardagsfotografering för jag inledde dagen med ett ridpass på Gannarve, sedan blev det födelsedagsfirade med både smörgåstårta och gräddtårta. (Frosseri, möjligen, men så gott det var!)

Dagen avslutades med damfotboll. P18´s A-lag mötte Ösmo på Visborgsvallen och tog sin tionde vinst för säsongen.

Kameran kom med först till fotbollsmatchen, och eftersom jag har stränga förhållningorder från min familj om vad som får läggas ut på denna blogg och inte, så blir det en neutral bild, ändock en vardagsbild.

Nu tittar solen fram, det innebär att jag ska fortsätta mitt andra projekt, utgrävning av trädgårdsland!

Önskar er alla en go söndag!

Turdag!

Stockros-tid i min trädgård. Med rost, naturligtvis.

Att vakna till liv framåt eftermiddagen en fredag, upptäcka att solen lyser och helgen väntar runt knuten med roliga saker som motorcykelåkning, fotboll, ridning och födelsedagsfirande är inte helt fel.

Som kryddan på moset erbjöd sig dottern dra en runda med gräsklipparen, undrar om detta kan vara min turdag?

Hur det går med mina jobbplaner? Det nappar lite dåligt måste jag säga, det kan väl aldrig vara fel på betet?

Fjärilstid och lomhörd.

Äntligen fjärilstid, dessa vackra varelser kom sent i år. Rönnspirean som brukar vara täckt utav fjärilar fick i år nöja sig med humlor och bin. I och för sig inte fy skam det heller, men fjärilar är ändå fjärilar liksom.

För övrigt så har jag börjat gräva ut trädgårdslandet, det kom en liten protest från andra delar av hushållet, men jag slog dövörat till, och gräver vidare. Man hör vad man vill höra, det har jag lärt mig av den äldre generationen.

Vilse

Känner mig lite vilse i pannkakan. Minns ni Vilse i pannkakan, barnprogrammet, med Staffan Westerberg? Så vidrigt dåligt!

Annat var det med 5 myror är fler än 4 elefanter, det var ett barnprogram i min smak!

Jag har funderat mycket den sista veckan, på konstiga utslag som gör att jag helst går med långärmat.På mitt nattjobb som känns så slitigt, på trädgårdslandet som jag vill gräva ut och på fina september som snart är här.

September, en utav mina favoritmånader. Hög klar luft, ännu sommarvarma dagar, tyst, stilla. Uppstressade sommargäster har åkt hem och kvar är en och annan eftersläntrare som uppskattar det lågmälda.

Åter till mina jobb funderingar. Om jag inte är den vårdande Åsa, vem är jag då?

Åsa som trivs utomhus, som älskar naturen, uppskattar tystnad och skit under naglarna Vilket yrke passar det in på egentligen?

Kaotiska blomlandet

Det kaotiska blomlandet kallar jag den här delen av trädgården. 

Här är allt tillåtet, 

ledordet är torktåligt och lättskött.

 Det som kommer får komma,

 alla är lika välkomna, 

nästan i alla fall.

 När jag går ut i kaoset,

 plockar en bukett till köksbordet, värdinnan eller födelsedagsbarnet,

då känner jag mig rik.

 Inte rik på kronor och ören,

 utan rik på det som gör livet värt att leva.

Invasion av igelkottar!

I kväll tackar jag trygga, coola Monika för en trevlig uteritt tillsammans med Poem och Carissma, och så ryttare med naturligtvis. Annars hade det varit liiiiite konstigt!

För övrigt så har jag vattnat ur alla mina vattentunnor för det ska visst bli regn. Som sällskap i trädgården hade jag tre igelkottar, stundtals var de nästan lite påfrestande närgångna. Jag matar inga igelkottar, men mina grannar gör och det innebär att min trädgård är värsta genomfartsleden.

Det finns dom som säger att man absolut INTE får handmata hästar, jag skulle vilja påstå att mina grannar handmatar de här igelkottarna, för de har i alla fall tappat all respekt för människor. En dag hittade jag en igelkott som låg och sov mitt på gräsmattan. Jag trodde den var död, men icke då.

Inte ens min hundätande katt är de rädda för, igelkottarna går fram och luktar på katten som blir alldeles förstörd, för hur mycket han än vill så är det en omöjlighet att lappa till en igelkott med en katt-tass!

Det blir som man tänker!

Eftersom jag är en människa med mycket tur och flyt är jag lite tagen på sängen av sista veckans händelseutveckling. Antar att det är en högst tillfällig svacka som är över i och med dagens händelse.

Skördetid

Bönor, dessa tacksamma bönor. Det enda man ska tänka på är att inte så för tidigt då fröna är köldkänsliga, men när de väl grott, då är lyckan gjord och man kan se fram emot en rik skörd.

Inte ett dillfrö har jag sått, det är liksom ingen idé för de gror ändå inte, istället får dillen komma där den kommer, allt efter självsåddens principer.

Första året jag odlat rödbetor, och vilken skörd det har blivit. Nu har jag börjat skänka bort för jag orkar inte äta fler, och i kylen står flera burkar med inlagda rödbetor och väntar på att det ska stå kalops eller pytt i panna på menyn.

Att skörda är rikedom!

Med vad fyller du din tid?

I maj hade vi vuxenläger på Gannarve gård. Den här bilden är tagen av min fina vän Sara Janson när vi är på väg ner i hagen för att hämta hästar. Jag går längst till vänster, så ni inte behöver fundera på det ;)

Att fylla sin tid, är ingen konst.

Konsten är att fylla tiden med saker som berikar, gläder och skänker energi.

Illusioner

Visby i topp trots att vi inte har någon midnattssol, det tycker jag är tungt!

För övrigt så snubblade jag över ett blogginlägg av Karin Milton som driver ett litet hotell i Västergarn sedan ett år tillbaka. Karin skriver klokt om illusioner och att skapa en bild utåt som bara är en liten, liten del utav verkligheten. Här kan du läsa blogginlägget!