måndag 6 februari 2012

Mot havet


Red ner till havet tillsammans med Maja, Gozzan och Monica igår. Snön knarrade under hovarna på hästarna och februarisolen fick havsisen att glittra.

Det finns stunder som får tiden att stanna, stunder som lever kvar som en varm och gosig filt i bröstet, igår var en sådan stund. Den ska jag leva på idag då jag ska ägna mig åt hushållssysslor.


Monica i gröngräset på Gannarve gård, en stabil dam väl medveten om sin kraftfullhet.

7 kommentarer:

Znogge sa...

Vilken vacker häst! Jag önskar jag vågade rida för det verkar så roligt...

Åsa! sa...

Znogge: Jag var livrädd för hästar för två år sedan, men det är inte så läskigt ändå :) Utan mest bara alldeles underbart :D

Mia sa...

ja vissa stunder får en speciell plats i hjärtekroken, nuet, när man bara lever och njuter. en fin häst men rida har jag aldrig tordas, mitt första försök som liten slutade i brännässlor..

heanku sa...

Så fin! Islandshäst, eller? Du är jättebra på hästbilder. Ja, för övrigt också, men dina bilder på hästarna är alltid nåt extra. Kanske är det din kärlek till hästarna som lyser igenom...
heanku

Ninja sa...

Härligt att rida ner till havet....det kunde jag göra förr på min egen häst. En speciell känsla...
Svar: Ha, ha, jag har absolut ingen kontroll på alla delar när jag rider...men jag har en aning om hur det borde vara och ibland upptäcker jag vad som blev fel. Då skriver jag ner det för att komma ihåg :)

Mien sa...

Så fina bilder. Men oj, vad de får mig att längta efter sommar!

mammaxtre sa...

Jag har inte ridit (stavas kanske inte så) på väldigt många år. Men känslan som du måste haft inom dig när du red ner mot havet, den kunde jag förnimma bara av att läsa den text du har till bilderna i ditt inlägg. Oj så trevligt. Som balsam för själen tänker jag.

Ha det bäst!